Sömnmedicin?

Fann mig med en gindrink iklädd en toktajt finstickad klänning och bruna läderpumps i en källare tidigare ikväll. Burlesqueshow; dimmigt, kvavt, fullpackat. Aaron trivdes bäst med mig mot en vägg. Vid ett tillfälle vred han på sig och bad mig se ut över rummet och peka ut en man att ta med tillbaka till hotellet, inklusive motivation. Han vet vilka slags lekar jag gillar. Jag beskrev noga vilka kvaliteter jag anade att någon hade och ändrade mig titt som tätt. Helt klart lite cuckold över denna herre.

”Another bar or go for a walk?” frågade han och innan jag ens hunnit svara sa han ”actually, I know”. Han tog in mig på någon stilig hotellbar där vi säkert såg ut att passa halvbra in: finklädda men båda alldeles blanka av ett par timmars dålig luft och intensivt förspel. Han bad att få bli serverad av bossen; jag himlade med ögonen men är väl relativt van vid att han gör sådant, och när vi får drinkarna slipper han över sedlar till mannen och säger ”to go, yes?” Barchefen ler åt min förvåning.

”See, a bar AND a walk!” säger han nöjt. Hoppas människan aldrig växer upp.

Så vi promenerade där utmed gatorna i Barcelona med varsin drink och stannade i turistbutikerna som var det enda som var öppet. Diskuterade terrorismstrategier och lämnade till slut in glasen på en annan bar.

Hotellhissen.
”I want you to play with my ass.”
Signaturbusiga leendet: ”will do, my good sir.”

Jaha, problemet då? Jo, det finns ett: sådana här kvällar somnar jag inte nöjd och utmattad som de flesta andra utan jag är fullkomligt överenergisk. Därmed har jag i natt:
– Extraamorterat.
– Bookmarkat recept inför julen.
– Ätit en halv kokosnöt.
– Sett om säsong 1 av Sherlock.
– Ångat en av Aarons skjortor.
– Övervägt att måla hans tånaglar.

Det viktigaste av allt var att jag slog in hans födelsedagspresent jag hittat ute på stan tidigare under dagen. Tidningspapper och snöret från ett sådant där bomullspaket. Så jävla crafty. #highclassescort

Skulle kanske varit bättre med en sömntablett. Running on fumes…

Vet ni hur ofta jag verkligen 100% på riktigt känner att jag genuint tycker om någon? Det är verkligen en gåva. Människor ❤
Fick hur som helst en sådan känsla ikväll och kom att tänka på denna:

Avoidance tactics

Saker jag undviker just nu, plus lite annat; freestyle-författat:

114 drafts. Massvis med inlägg; alltifrån sådana med bara en rubrik för att minnas något supersmart, till färdiga som jag av olika anledningar inte publicerat.

Har en paus från män av samtliga kategorier. Inte ens Uncle Mort har fått komma ut för att leka. Känner mig matt på dem; som att jag liksom inte orkar leva upp till det alla män förväntar sig av mig: att jag ska ge, ge, ge, och vara perfekt. Nu låter jag sjukt deppig men det är jag inte alls. Man ska alltid ta en paus om det känns rätt. Jag har gjort det en miljon gånger förut och kommer alltid tillbaka; lite bättre, ännu gladare.

Angående just ovanstående så sätter jag mig själv i situationen genom att till exempel inte bryta kontakten helt med Will. Han smsar dagligen och jag svarar ungefär var tredje eller fjärde dag. Ugh, jag vet hur fult det är. GH gör likadant; föreslog igår en resa strax innan jul. Eftersom jag just nu har precis NOLL lust avvaktar jag med ett svar. Om en vecka kommer det vara det mest lockande som finns. Sedan verkar han tro att jag har dött då han ringt och smsat ovanligt mycket. ”At least just tell me you’re ok”, och det måste man ju besvara i alla fall.

Det där om att man vill ha någon ännu mer för att den är oåtkomlig? Stämmer visst rätt bra, visar det sig.

Satte out of office på Lavina, vilket är vad en duktig hora gör när man inte ens orkar tänka på kuk.

Mänsklig kontakt med vuxna är alltså inte riktigt min grej för tillfället. Har däremot umgåtts med en treåring i flera dagar. Okomplicerat, fullt av glädje. För henne behöver jag inte anstränga mig med komplexa, sociala samspel. Min nuvarande nivå, alltså; en treårings.

Jag har en backlog av senaste tidens träffar som jag vet ni skulle älska att läsa om. Tjatar ni tillräckligt mycket kanske jag lyckas få ut dem på bloggen till slut… Just sayin.

En liten fun fact: prova att googla ”rape play” (INCOGNITO MODE!) Det är den vanligaste söktermen som läsare hittar hit genom; efter något som specifikt har med mig att göra, förstås. Om ni inte vill googla är det just detta inlägg som dyker upp. Möjligtvis läge att skriva något nytt om ämnet? Creep-frekvensen går dock upp 500% när det kommer på tal. Det kan jag ta.

Nu återgår jag till min bubbla där de huvudsakliga aktiviteterna är att läsa, skriva och äta alldeles för mycket. Grymt skönt. Stannar här några dagar till och undviker mina vuxna förpliktelser.

Hittade en gammal låt som jag gillade när jag var yngre och insåg att den passar min sinnesstämning och detta inlägg rätt bra. Eller vad tycker ni?

Mvh
Lisa
Founder and CEO
WTF Is Wrong With This Crazy Bitch

Vad jag gör med män

Ptja, de allra flesta ingenting alls. Några har jag fått äran att lämna tillfälliga, fina avtryck hos. Ett fåtal har fått mycket mer vilket oftast slutat illa.

En i den sistnämnda kategorin krossade jag hjärtat på, big time. Nu snackar vi i stilen där han slutade leva, äta, gå ut. Jag vet det då vi hade gemensamma vänner. Det otroliga: vi var aldrig ett par.

När jag berättade att jag var tillsammans med GH tyckte han att det var rimligt att stalka honom också då jag ofta fick frågor som: tjänar han mycket pengar eller? Borde ha fattat att du var en golddigger. Hur ofta träffar du honom med jobbet han har? Ska du flytta till Rom nu? Ha så kul.

Och såååå vidaaare.

Brustna hjärtat-mannen förstörde ganska mycket och jag var väl inte direkt bäst på att göra det bättre. Innan jag insåg att det hela var en gigantisk katastrof var jag övertygad om att vi kunde vara vänner (haha!) Jag hade också dåligt samvete, ville få honom att förstå. Därför bröt jag inte kontakten direkt utan försökte vara snäll. Lessons learned osv…

När jag senast träffade GH tog jag upp ett, för mig, fint minne som han direkt kommenterade: ”that was when that guy texted you all the time”. Jag mindes inte ens den biten och insåg då hur mycket det förstört för oss; hans minnen av de dagarna var i första hand negativa när de för mig varit fantastiska, romantiska. Fram tills nu, alltså. Dammit.

Brustna hjärtan-mannen mailade mig idag. Han skrev såhär:

Jag trodde att jag gått vidare och har träffat flera tjejer efter dig men tänker fortfarande på dig ibland. Sista gången vi träffades märkte jag att något var fel (hallå, du avbröt sex!) men vägrade inse att du ända sen dess inte ville ha mig. Saknar vår vänskap och alla skratt. Håller stenhårt i alla bilder trots att min flickvän bett mig kasta dem. Du är inte poppis 🙂

Den här låten skickade jag till dig när du sa att du inte orkade träffa mig längre. Och kanske igen när du sa att du träffat någon annan… igen, när jag fick höra att ni gjort slut. Alldeles för många gånger, men när du dyker upp i mina tankar måste jag lyssna på den och låta känslorna rusa. När jag hör någon prata om hur de aldrig kunnat glömma någon eller hur de kämpat för att få den tillbaka. Jag kommer nog aldrig ge upp hoppet.

Nu när du flyttat vet jag inte vad du gör eller hur du mår. Jag har samma nummer, samma adress och skulle ens en liten bit av dig vilja talas vid så finns jag här. För alltid.

Jag kommer aldrig glömma hans leende. Första kyssen mot en pelare utanför WTC i Stockholm. När vi satt på ett traktordäck och låtsades inför våra vänner att vi bara var kompisar. En ovanligt varm vår på hans balkong med öl och cigaretter trots att ingen av oss egentligen rökte. Ännu varmare nätter i hans säng.

Nej, han är inte min soulmate. Men han var rätt precis då. Jag gjorde honom illa och önskar att det inte blivit så.

Jag la till låten han nämnde i min Spotify 2012. Två unga idioter varav den ena var förälskad och den andra attraherad… Kanske var jag lite förälskad. Vem kunde inte bli lite förälskad i honom?

Det här är i alla fall låten. Han sa att det kändes som att jag skrivit den till honom, trots min fruktansvära sångröst och totala avsaknad av relation till den isländska grupp som faktiskt gjort den. Jag hoppas att han slipper relatera den till någon annan i framtiden.

Marry me ffs!

GH smsade: ”I’m coming over during lunch. Take your clothes off. See you in 20.”

Vad gör man? Jo, man klär av sig och väntar spänt i vad som känns som tre dagar. Dricker en kopp te och skakigt läser det senaste på SCP Foundation eftersom ”man” är en gigantisk nörd.

Han kommer upp för trappan, släpper jackan på golvet och slänger sig över mig. Drar ner mig på soffkanten, överbevisar sina cunnilingus skillz, får mig att komma. Säger att han älskar mig och att han snart ska ta med mig bort igen. ”Another epic adventure, you and me.”

Jag är alldeles varm och lite snurrig. Han hämtar en filt och sedan lämnar han mig igen för den här gången.

State of the L – 22:a oktober

Alltså, jag älskar seriöst mina läsare. Ni skriver så fint och det gör verkligen att jag orkar/vill/vågar fortsätta hälla ut allt tokigt jag sysslar med i bloggen. ❤❤❤

Ett av mina huvudsakliga göromål för stunden känner ni redan till: att vara Stockholms nasty ass hoe #1. Annars då?

BOY DRAMA! BOY DRAMA EVERYWHERE! Ja, faktiskt! Som 20-åring var jag bronsmedaljör i boy drama olympics men nu är jag flerfaldig mästare. Ah, ni visste redan det? Låt mig ge er fler bevis.

För er som hängt med finns det någon jag hade ett rejält äventyr i höstas, vintras och en liten bit in på våren med. Vill inte väcka någon jätteuppmärksamhet av olika anledningar men….. Fick detta sms idag:

Idag är det ett år sedan jag träffade henne, hon som påverkade mig mer än jag någonsin kunde tänka mig. Det var vi som skulle fly, det var vi som skulle göra vad vi ville, det fanns inget annat. Partners in crime.

Will hör fortfarande av sig trots att han är långt borta som fan. Jag ger korta svar. Tittar på foton av honom och blir alldeles knäsvag. Det borde vara olagligt att vara så snygg! Äta kakan och ha den kvar osv?

GH kommer imorgon. Ringde och föreslog en restaurang:
”Oh, that one is brilliant!” sa jag.
”Ugh, again…. And who did you go there with? Sam?”
”Sort of.”

Han ville att vi skulle resa bort nästa vecka. Ain’t got no time for that. Han ska låsas in i mitt hem med följande: två flaskor pinot noir, en cock ring som jag glömt att jag hade och vill återbesöka, en kostym att bruka vid behov, min nya babydoll som får mina bröst att se ut som något ur en Victoria’s Secret-katalog samt cashewnötter (”a simple treat for all occassions!”) Men ok, en kväll ute går bra. Då får jag använda min nya klänning som jag i tre månaders tid tänkt ”men för helvete, när ska jag ha den här egentligen?!” om. Han uppklädd. Jag uppklädd. Och våra svarta tankar.

Kommer jag kunna jobba när han är på jobbet eller tar det emot för mycket eftersom jag vet att han skulle kasta sig på nästa flygplan till vart-som-helst om han visste?

Plan: att göra allt detta Lisa style = inte agera förnuftigt efter rådande bevisläge och hoppas på det bästa! Bra! Så gör vi!

Lite kort då:

Ni vet när man surfar Youtube? Och ibland hamnar helt åt fanders? Det var ungefär så det gick till när jag fann mig själv framför Spanish twerk team….

Jag är inte ens bi men herregud och jesus. You fucking go girls.

 

Butter fingers

Lite mer om mina äventyr i Stockholm?

På väg hem till en kund häromdagen. Det regnade, var iskallt och jag släpade på två väskor och försökte desperat hålla paraplyet så inte sminket blev förstört, samtidigt som jag och google maps skulle vara överens om min position. En väg var avstängd, pilen pekade åt alla möjliga håll och jag fick anse mig besegrad…. Jag skulle bli fem minuter sen. Oh, the horror.

Detta smsar jag min värd:

Jag kommer bli några minuter sen, hemskt ledsen. Ser fram emot att ses snart 😘

Eller skickade jag det faktiskt till kunden? Kanske till W istället som en liten stund innan frågat om allt var bra? Klart jag ska såra honom lite till, det är ju min paradgren… Fick ett inte-så-glatt svar.

För att göra det hela extra kryddigt ringde han senare när jag var i en taxi. Det var inte helt tydligt vad han ville men jag var snäll och artig. När jag skulle betala bad jag honom vänta. Chauffören: ”jag har nog inte växel på en tusenlapp”. Tror inte W behövde bli påmind igen om varför jag ofta har kontanter. På väg ut står ett gäng killar på väg att ta taxin och frågar om jag vill följa med dem. ”Det var ju för att du var här som vi valde den här taxin winkwink”. Jag tackade vänligt nej och när jag tog upp telefonen igen hade W lagt på. Struntade i att ringa tillbaka då han troligtvis var sur. Senare fick jag ett sms: ”behövde inte det där också”. NÄHÄ GRINPELLE, MEN RING INTE DÅ!

Svartsjukan is strong in this one.

I’m a landmine

Kund ikväll. Kom på precis nu att det är en jävligt lång resa till honom. Känns typ såhär inombords: ”åååååhhhh men… åååh fan vad jooooobbigt att åka ändå dit, batteriet i min ipad kommer hinna ta slut och jag hatar kollektivtrafiken i Stockholm omg vad jobbigt jag vill avboka wääää”. Helt rimlig reaktion, med andra ord.

Tar mitt första incall som inte är till hotell imorgon! Mycket spännande och kanske en aning motsägelsefullt. Men jag kommer fly härifrån om två veckor så efterhängsna karlar får behandlas av vem det nu blir som kommer bo här. Puttar över potentiella problem till andra, as you do. Känns kul att faktiskt vara lite noob för en gångs skull.

Grinade i två timmar i sträck igår medan jag körde den här på repeat:

När han sa ”just be my wife” sjöng jag med, med tårarna rinnandes ner på datorn och det lät som en trasig häst eller något. Tur att det inte är lyhört här och det inte är någon insyn för herrejävlar, det var ingen vacker syn.

Påminnelse: om du ska skriva ett pissdåligt mail till mig med äckliga förslag och en ton som bäst kan beskrivas som sexistisk och respektlös; använd inte din jobbmail där ditt namn, titel, telefonnummer och besöksadress finns med. Bra så?