State of the L – 21 maj

Jag har haft en hel del roliga träffar på sistone. Till er stora besvikelse måste jag nog spara de flesta detaljer till kommande bok (böcker?) Ni som följer bloggen har ju i flera år fått gratismaterial (VARSÅGODA FÖRRESTEN!) så nu tillåter jag mig vara lite snål.

Det som beskrivs i tweeten ovan är en av aktiviteterna jag roat mig med, halventusiastiskt må tilläggas. Jag har också jobbat med en kollega; vilket var fantastiskt roligt och definitivt bokmaterial. En annan kund att minnas var en som mitt i dejten tyckte att vi skulle gå ut och ta en öl. Mitt ego ba ”wtf??” men det visade sig att han helt utan att visa det redan hade kommit. Antingen har jag tappat stinget eller så är det tvärtom. Mycket märkligt, men trevligt, hursom.

På det privata planet är jag lojal mot min BFF4lyfe Benjamin. Inte för att jag direkt valt det, men för att inga intressanta kandidater (läs: GH) finns att tillgå. Det hade bokstavligt talat varit väldigt torrt innanför mina väggar utan Ben och Mort. GH skickar meddelanden om att han älskar och saknar mig och blabla och jag undrar varför i helvete han inte bara packar ned kuken och kommer hit.

Förresten har min blogg för första gången betygsatts och hamnat på en respektabel fjärdeplats. Kolla gärna in hela listan här och avgör själva.

Den senaste tiden har jag på bokfronten insett hur mycket ”branschhemligheter” det bakas in i den. Alltså; det är så pass många hemligheter att den kan innebära slutet på min karriär som hora så om ni inte köper den lär jag hamna på gatan. Tänk på det när den väl kommer ut. Låt detta påverka era konsumtionsmönster. Ha en bild av mig hemlös när ni står och tvekar mellan min och PK-Camilla Läckbergs 189:e deckare.

No pressure.

IMORGON HÄNDER DET!

Gällande boken har jag nu två sidor (inte av boken; den är något längre, jag lovar):

Den första att jag är fruktansvärt stirrig när jag skriver. Troligtvis sätter jag alldeles för mycket press på mig själv och kommer spontant självdö innan jag skrivit klart den.

Den andra gäller kontraktet. Enligt det får jag inte avslöja innehållet, men det är läskigt när jag inte kan branschen att skriva på något som säljer mitt IP under många år. GH slaktade det eftersom han är kontraktsmänniska och det var kanske den största kärleksförklaringen jag fått på åratal. Han kan varken svenska eller bokbranschen och har cirka 3% fritid.

Det som HÄNDER IMORGON är alltså inte att jag skriver under; tack vare GHs fingrar (och oj, de fingrarna…) Däremot träffar jag min förläggare för första gången. I skrivandet kommer jag ibland på det faktum att jag erbjudits en bokdeal och ba: WTF??? Varje gång! Jag kan verkligen inte ta in att detta händer. Många av er har sagt det under alla år jag bloggat men ändå känns det surrealistiskt att sitta med pappret i handen. Jag VET liksom att jag kan skriva och har en historia att berätta, men det har alltid upplevts som onåbart att min berättelse skulle vara accepterad nog att ges ut som en faktisk bok.

Innan jag träffar förläggaren ska jag lämna Fuckförbundets fina konst för avresa till Norge. Ser ni alltså ovanligt snygga tjejer langa ICA-kassar med cirka fem miljarder kondomer inkluderade imorgon så kan ni misstänka att det är FF i farten.

In other news.

GH har bokat ett hus i norra USA för oss i sommar. En plats jag velat besöka sedan jag var liten knodd och det är så himla fint av honom att jag storknar. ”Problemet” är hans diamond status hos BA vilken innebär att jag inte kan motstå all gratischampagne och lär däcka ganska lagom till vi taxar ut från Heathrow.

Ironiskt nog är han nog min trognaste och mest generösa kund. Säg inte det till honom för då lär jag bli utan champagne och hus i Maine. Skillnaden är att jag genuint älskar honom, mot all vett och sans.

Självinsikt om vad fan det är för fel på min hjärna

Idag insåg jag en sak om mig själv, och det kan man ju tycka är vuxet och bra. Problemet är att när jag får större självinsikter så gör jag inget åt saken utan är så pass nöjd över min egen slutledningsförmåga att jag låter resten bero.

Det gäller min dejt. Han är på alla sätt rätt för mig: lugn och trygg, har massor med humor, väluppfostrad, delar samma intressen. Men efter några riktigt bra dejter började jag plötsligt tappa intresset och jag har inte kunnat räkna ut varför. Jag ghostade honom totalt och har lämnat honom djupt förvirrad.

Men så idag, som sagt, slog det mig vad han saknade och anledningen till mitt plötsliga ointresse: han är inte GH, och nästa vecka ska jag iväg på ännu ett episkt GH-Lisa-äventyr. Där satt den. Det var bara när GH var borta på någon slags turné under ovanligt lång tid som jag började öppna mig för andra och nu när det börjar närma sig att ses igen så dagdrömmer jag om hur han ser ut naken och känner bara ”uuuuuuugh” för andra män. Logiskt. Korkat, men logiskt. För min hjärna alltså.

Jag kan tyvärr inte berätta var vi ska eller vad vi ska göra men det är så förbannat svinbra grejer att ni skulle smälla av. Det är ju trevligt, men vad jag tänker på är hur det kommer vara när vi efter flyg och tåg i evigheter äntligen får låsa in oss, ensamma. Ju närmare resan kommer, desto mer minns jag doften av hans nacke och exakt varenda virvel i hans brösthår.

Nu ska ingen tro att jag går runt och är olycklig på något vis. Jag saknar honom inte direkt (kanske vant mig?) och jobbar vidare med både sexarbetet och boken. Umgås med vänner och familj utan att han tar någon energi. Snarare ger det mig energi att snart få träffa honom igen.

Mycket märkligt är det oavsett om jag listat ut vad fan det är för fel på mig. Det kommer väl få vara såhär, jag kan inte göra något åt mina känslor. Visst skulle jag kunna bestämma mig för att sluta träffa honom då vi inte har någon framtid men jag VILL ju inte det. Våra små hemliga kärleksmöten är som ur någon sliskig roman där man vill skrika åt huvudpersonen att välja den där braiga, trygga killen istället för den opålitliga sexguden. Tror jag ska öppna en bettingsida där man kan satsa pengar på om och/eller när jag slutar med detta. Kan ju bli en rejäl vinst eller förkrossande förlust för huset.

Tills dess fantiserar jag vidare och låter det driva de mer erotiska texterna i boken.

Att inte vara ensam

Sedan Youtubevideon kom ut har jag gjort val som till och med jag själv ifrågasätter dagligen. På ett vuxet och självrannsakande vis, må tilläggas.

Jag fick ett väldigt fint stöd från alla möjliga och det som värmde mest var det från andra sexarbetare.

En som jag fick upp en ganska intensiv kontakt med var Emma von Linné som var med och grundade Fuckförbundet. Jag har varit tveksam till att gå med i någon organisation, inte bara FF, men har också insett att om jag ska engagera mig så vill jag göra det fullt ut. Emma fick mig att inse att det inte absolut måste vara så (och att jag är lite envis av mig, fast hon aldrig sa det insåg jag att min ”allt eller inget” approach nog inte är så bra i längden).

Hur som helst blev jag medlem och ser fram emot att försöka hjälpa till, utan att köra min klassiska bulldozer-stil.

GH hälsade på mig (I MITT HEM!) och han har alltid varit bra på att hålla mig mer balanserad. Hans trygga manlighet och logik som liksom ifrågasätter min rusande YOLO-mentalitet. Som Emma gjorde, utan att hon nog visste det, fick han mig att ta ett par djupa, icke-bokstavliga andetag av allt som pågår och tänka till. Och lugna ned mig. Vi pratade om min bok som på många sätt hakat upp sig.

Resultatet blev en väldigt blygsam tweet till min lilla följarskara där jag efterfrågade hjälp med skrivandet och förlagsbranschen. Några hörde av sig och har varit enormt fina. Nu ser det ut att bli en bok!

Poängen jag vill göra, som kopplas till rubriken, är att jag är förvånad över att jag blivit behandlad med respekt. Visst var det många otrevliga kommentarer men överlag har den positiva responsen de senaste veckorna vida överstigit dessa.

Nu reser jag snart bort och det behövs. Det har varit så fantastiskt intensivt de senaste veckorna; jag måste andas ut lite. Det blir tre länder på en vecka. För varför ha en lugn resa? YOLO amirite?

Vad attraherar en hora?

Jag träffade nyligen en man som VERKAR (man vet ju aldrig) ha vad jag önskar: intelligens, humor och en slags ”finurlighet” jag har svårt att förklara. Plus att han är attraktiv och därmed ingen instant friendzone.

Jag nämnde det på Twitter och fick några DM (förståligt att folk på Twitter verkar följa mig men vågar inte göra det officiellt). Dessa handlade om hur just denna man fångat mitt intresse när jag, enligt egen utsago, träffar mängder med trevliga män i min roll som sexsäljare.

Det är faktiskt en relevant fråga. Varför hamnar inte de i mina drömmar om samboskap och landställe?

För det första vill jag inte ha någon som varit otrogen; för jag är rätt cynisk när det gäller lojalitet.

För det andra har vi redan etablerat vår relation: hora vs torsk. Om en jävla superhjälte dyker upp som kan skifta denna skumma ”relation”; ja, det har ju nästan redan hänt. Men han failade #1.

Det är egentligen allt. Två punkter som kan låta löjliga men som spelar all roll. Inte värt att döma mig innan ni gått i mina skor.

Mannen i fråga verkar fantastisk. Ikväll tackade jag nej till en resa med GH för att jag behöver jobba/inte är superintresserad. Samtidigt förstår jag att 99% av alla män aldrig skulle acceptera min sysselsättning. Så ja, ”let’s watch this crash and burn”.

Planerar resa (eller snarare all sex som helgen kommer bestå av)

GH har lagt in en kalenderpåminnelse för vårt rape play… Tror det säger allt. Men mannen som redan kommit två gånger idag hade mer att säga.

GH i blått, jag i rött.

Food fair tomorrow. It’s a good distraction from how horny I am. 
Four orgasms today and still not satisfied…

Jeez…. I better be ready for you next week eh?

Yes, please be ready.
I’ll destroy you.
Either come with me to the airport bathroom or be prepared to drive badly.

You don’t fancy being escorted to a big marble table at the apartment and being pushed face down on the cold surface whilst I fuck you from behind?

I’d also really hate to take you standing on the balcony and then come over your beautiful face.

Åh nej vad hemskt… #metoo