State of the L – nyårsresa 2019

Ni blir så griniga när jag inte skriver om sex, så kanske bäst att jag tar några fina anekdoter från nyårsresan, eller vad säger ni?

”Höjdpunkten” var förstås, och ni som följer mig på Twitter har redan insikt:

Bakgrunden till detta var ett helt sjukt bra BJ, om jag får säga det själv (det får jag, det här är min jävla blogg), som utmynnade i att GH sa ”come sit on me”. För er oskyldiga människor där ute som inte vill veta vad som funkar för mig så ska jag nu tvinga på er lite info: jag kommer lättast av att rida en herre på soffan. Tog inte lång tid innan jag kom och när jag kliver av sparkar jag FÖRSTÅS till kaffekoppen på bordet och AirBnb-ägaren hade FÖRSTÅS en beige matta under. Vem den största idioten är i denna saga får ni avgöra,

Normalt inför återföreningar med GH brukar han behöva ”lite tid” för att inte tänka på vad jag annars gjort sedan vi sågs sist. Jag hade kunnat ljuga ihop en invecklad och totalt-omöjlig-att-hålla-ihop-historia om hur jag försörjer mig, men det orkar jag verkligen inte. Med honom är det ärlighet som gäller, även om jag av uppenbara skäl inte kan berätta om mitt jobb för honom, så som han kan med mig. Det är egentligen lite märkligt; jag önskar jag fick klaga på en jobbig kund eller minnas ett roligt möte, men det går då inte. Medan han kan säga precis allt om hans jobb. Inte hans fel, och jag förstår honom fullständigt.

Skitsamma. Den här veckan behövde han tydligen inte ”lite tid”, utan var med på noterna redan första kvällen. Ni vet uttrycket ”mounted”? Jag vet inte vad det heter på svenska, men det gjorde han där på första hotellet med tillhörande heta komplimanger. ”My god, your pussy is so tight” är lite av en egofavorit när den levereras av en svettig, sexig engelsman med hans Londondialekt.

Näst sista dagen hade jag hans hand på mitt lår i bilen tillbaka till London och jag insåg att det är lika roligt om han blir kåt eller arg när jag suger på hans fingrar (han blev sur, fyi).
Jag: do you use these two fingers when you go down on me?
GH: yes. And also, I can tell you’re horny because your hands are all sweaty.
BUSTED.
Samma kväll hade han planerat något sexigt men den här charmanta damen toksomnade när han var i duschen. Det ordnade han strax innan mitt flyg morgonen därpå med ännu en runda cunnilingus av högsta kvalitet.

För er som hänger med hade jag ju två överraskningar så för att ni ska få lite stillhet i själen drar jag dem snabbt här:
Den första var pantomime. Han tog med mig på det i London förra året och det var bland det roligaste jag sett. Denna gång var det föreställningen Dick Whittington i Bristol. HELT FANTASTISKT. Jag grinade förstås av glädje (och fyra Pimm’s) som sig bör.
Den andra var att se Tutankamuns skatter innan de skeppas tillbaka till Egypten för gott. Dessvärre ingen höjdare. Trots bokad tid och dyra biljetter var det alldeles för mycket folk och allmänt oinspirerande. Vi lät det inte sabba dagen utan gick till Partridges – en helt sanslös mataffär mittemot The Saatchi Gallery. Avslutade dagen med en pubrunda på ställen han hängt mycket med sina favoritkollegor på och Four Thieves i Clapham, rätt häftig bar där man kan köra RC-bilar fast med ratt och pedal.

Förutom det besökte vi flera farm shops, Churchills grav, National Memorial Arboretum, lagade nyårsmiddag och jag gjorde mitt livs första kalljästa pizzadeg. Massvis med kärlek, känslor och mys,

Avslutar med solnedgången från vårt lilla hus utanför Stoke-on-Trent.

Mitt 2019 – framgång, bakslag och oändlig kärlek

Det här blir som en slags retroaktiv State of the L för året som gått.

Jobbmässigt så har jag haft de bästa kunderna någonsin detta år. Jag har varit på opera, trevliga middagar, pratat om heltokiga saker, haft spännande sex och framförallt umgåtts med intressanta människor.

Bokkontraktet blev även klart, men det ska jag inte tjata om för ni fattar ju redan hur sanslöst häftigt det är.

Jag har insett och accepterat att jag är förälskad. Vi har varit i Edinburgh, Aberdeen, Marbella, Belfast, Dublin, Prag, Berlin, Sveriges oslagbara skärgård, Toscana, bilat från Maine till Florida och möts igen för att avsluta året i en stuga i en by i västra England. Sista natten spenderar vi i Chelsea för någon överraskning, vad det var får jag återkomma om!

Under året lyckades jag både gå med i, och ur, en organisation. Skrev om det i höstas och nu när lite tid förflutet så känner jag att det var rätt beslut. Känns fritt. Bra.

Videon med Arg blatte talar var nog det tokigaste, förutom bokkontraktet kanske. Skrivit en del om det så ska inte bli långrandig, men låt oss summera det med att jag insett att mina främsta vapen är att sprida glädje och kunskap. Att folk kan vara väldigt elaka för att de sitter bakom en skärm, och byggde en enormt nyttig resistans mot taskiga kommentarer. Läs gärna hela tråden som följer nedan tweet.

Min Twitter har apropå det blivit något av ett dagligt nöje (oftast). Hittat massvis av trevligt folk där, lärt mig en hel del och både funnit och tappat tron på mänskligheten i omgångar. Någon i min närhet tyckte jag la för stor vikt vid det varpå jag svarade ”när nackdelarna överväger fördelarna så slutar jag” och det mottot gäller för övrigt inte bara Twitter.

Ja, så var det tre rundor lotterier också. Två vinnare har fortfarande priser att ”hämta ut” men på grund av lite logistikproblem kommer vi ta det i januari. Det har varit fantastiskt roligt och med bra respons. Skampatrullen gav sig på detta (valde detta av allt annat jag skrivit/gjort…?) men det gick inte så bra.

Projektet om hur partierna ser på sexköpslagen inleddes. Det har nu gått exakt en månad sedan frågorna skickades in och de flesta har inte svarat. Endast V, L och KLP har återkommit. Varför ens ha kontaktuppgifter om man inte svarar väljarna?

Ni som är lite överdrivet inbitna fans 😉 vet säkert redan att jag nu reser bort och därmed kanske blogg och Twitter blir något tomt. Därför vill jag, om det händer, eller om jag har så jävla avgrundstråkigt att ni istället blir spammade, tacka er alla för ett fantastiskt år.

Utan mina fina kunder hade jag varit i en heeeelt annan sits. Förutom att ni gjort att jag kunde prova på mitt underbetalda drömjobb i somras utan att behöva sälja mitt hus, hållt mig flytande finansiellt i övrigt, tillåtit mig att byta karriär från en som jag mådde dåligt av, pluggat, vågat satsa på skrivandet och gett mig otroliga möten: har ni också byggt på min förståelse och uppskattning för andra människor.

Ni andra; kollegor, kommentatorer, mailare, Twitterfolk, vänner: ni förtjänar ett stort tack för allt stöd, hopp, vänskap och humor ni bringat.

Den uppskattning och kärlek jag upplevt under 2019 från er där ute som känner mig som Lisa eller Lavina har aldrig varit större. Det har sporrat mig att orka kämpa vidare i min opinionsbildning mot sexköpslagen och för sexarbetares rättigheter. Jag kommer aldrig sluta kämpa för mina och mina kollegors rättigheter, och möjligheten för vuxna människor att ha sex i samtycke, och utan er feedback hade jag nog gett upp för länge sedan.

Så, med det vill jag tacka alla som lyssnat, läst, interagerat eller träffats under året.

All min kärlek till er och ha en fantastisk jul och nyår ❤️❤️❤️

State of the L (och när jag fick en dålig recension) – 23:e oktober 2019

Om det är oklart vad ”State of the L” är så är det när jag klämmer in en massa skräp som jag annars inte kan få ihop till ett vettigt blogginlägg med röd tråd och tema. Det handlar alltså om hur jag känner, så ni som är känsliga för girly ”omg but I loooove him” samt ”jag har problem som alla andra men mina MÅSTE vara värre buhu” kan sluta läsa här.

Det hände något roligt för någon vecka sedan och GH har velat prata med mig om det, varpå jag av okänd anledning vägrat. Han har fått ett ”thank you” med rolig meme om brittiska stereotyper på WhatsApp och inget mer. Obesvarade samtal och foton jag inte ens orkar titta på. Det känns så drygt när vi precis bokat TVÅ resor innan årsskiftet och här ghostar jag honom in absurdum och har inte ens dåligt samvete. Hans syfte i dagsläget är i princip att agera material för kukfantasier. VAD HAR HÄNT? Jag var ju jättekär och nu känner jag mest något slags förakt. Om det är mot honom eller mig själv är högst oklart.

Läs mer »

State of the L – 21 maj

Jag har haft en hel del roliga träffar på sistone. Till er stora besvikelse måste jag nog spara de flesta detaljer till kommande bok (böcker?) Ni som följer bloggen har ju i flera år fått gratismaterial (VARSÅGODA FÖRRESTEN!) så nu tillåter jag mig vara lite snål.

Det som beskrivs i tweeten ovan är en av aktiviteterna jag roat mig med, halventusiastiskt må tilläggas. Jag har också jobbat med en kollega; vilket var fantastiskt roligt och definitivt bokmaterial. En annan kund att minnas var en som mitt i dejten tyckte att vi skulle gå ut och ta en öl. Mitt ego ba ”wtf??” men det visade sig att han helt utan att visa det redan hade kommit. Antingen har jag tappat stinget eller så är det tvärtom. Mycket märkligt, men trevligt, hursom.

På det privata planet är jag lojal mot min BFF4lyfe Benjamin. Inte för att jag direkt valt det, men för att inga intressanta kandidater (läs: GH) finns att tillgå. Det hade bokstavligt talat varit väldigt torrt innanför mina väggar utan Ben och Mort. GH skickar meddelanden om att han älskar och saknar mig och blabla och jag undrar varför i helvete han inte bara packar ned kuken och kommer hit.

Förresten har min blogg för första gången betygsatts och hamnat på en respektabel fjärdeplats. Kolla gärna in hela listan här och avgör själva.

Den senaste tiden har jag på bokfronten insett hur mycket ”branschhemligheter” det bakas in i den. Alltså; det är så pass många hemligheter att den kan innebära slutet på min karriär som hora så om ni inte köper den lär jag hamna på gatan. Tänk på det när den väl kommer ut. Låt detta påverka era konsumtionsmönster. Ha en bild av mig hemlös när ni står och tvekar mellan min och PK-Camilla Läckbergs 189:e deckare.

No pressure.

IMORGON HÄNDER DET!

Gällande boken har jag nu två sidor (inte av boken; den är något längre, jag lovar):

Den första att jag är fruktansvärt stirrig när jag skriver. Troligtvis sätter jag alldeles för mycket press på mig själv och kommer spontant självdö innan jag skrivit klart den.

Den andra gäller kontraktet. Enligt det får jag inte avslöja innehållet, men det är läskigt när jag inte kan branschen att skriva på något som säljer mitt IP under många år. GH slaktade det eftersom han är kontraktsmänniska och det var kanske den största kärleksförklaringen jag fått på åratal. Han kan varken svenska eller bokbranschen och har cirka 3% fritid.

Det som HÄNDER IMORGON är alltså inte att jag skriver under; tack vare GHs fingrar (och oj, de fingrarna…) Däremot träffar jag min förläggare för första gången. I skrivandet kommer jag ibland på det faktum att jag erbjudits en bokdeal och ba: WTF??? Varje gång! Jag kan verkligen inte ta in att detta händer. Många av er har sagt det under alla år jag bloggat men ändå känns det surrealistiskt att sitta med pappret i handen. Jag VET liksom att jag kan skriva och har en historia att berätta, men det har alltid upplevts som onåbart att min berättelse skulle vara accepterad nog att ges ut som en faktisk bok.

Innan jag träffar förläggaren ska jag lämna Fuckförbundets fina konst för avresa till Norge. Ser ni alltså ovanligt snygga tjejer langa ICA-kassar med cirka fem miljarder kondomer inkluderade imorgon så kan ni misstänka att det är FF i farten.

In other news.

GH har bokat ett hus i norra USA för oss i sommar. En plats jag velat besöka sedan jag var liten knodd och det är så himla fint av honom att jag storknar. ”Problemet” är hans diamond status hos BA vilken innebär att jag inte kan motstå all gratischampagne och lär däcka ganska lagom till vi taxar ut från Heathrow.

Ironiskt nog är han nog min trognaste och mest generösa kund. Säg inte det till honom för då lär jag bli utan champagne och hus i Maine. Skillnaden är att jag genuint älskar honom, mot all vett och sans.

Självinsikt om vad fan det är för fel på min hjärna

Idag insåg jag en sak om mig själv, och det kan man ju tycka är vuxet och bra. Problemet är att när jag får större självinsikter så gör jag inget åt saken utan är så pass nöjd över min egen slutledningsförmåga att jag låter resten bero.

Det gäller min dejt. Han är på alla sätt rätt för mig: lugn och trygg, har massor med humor, väluppfostrad, delar samma intressen. Men efter några riktigt bra dejter började jag plötsligt tappa intresset och jag har inte kunnat räkna ut varför. Jag ghostade honom totalt och har lämnat honom djupt förvirrad.

Men så idag, som sagt, slog det mig vad han saknade och anledningen till mitt plötsliga ointresse: han är inte GH, och nästa vecka ska jag iväg på ännu ett episkt GH-Lisa-äventyr. Där satt den. Det var bara när GH var borta på någon slags turné under ovanligt lång tid som jag började öppna mig för andra och nu när det börjar närma sig att ses igen så dagdrömmer jag om hur han ser ut naken och känner bara ”uuuuuuugh” för andra män. Logiskt. Korkat, men logiskt. För min hjärna alltså.

Jag kan tyvärr inte berätta var vi ska eller vad vi ska göra men det är så förbannat svinbra grejer att ni skulle smälla av. Det är ju trevligt, men vad jag tänker på är hur det kommer vara när vi efter flyg och tåg i evigheter äntligen får låsa in oss, ensamma. Ju närmare resan kommer, desto mer minns jag doften av hans nacke och exakt varenda virvel i hans brösthår.

Nu ska ingen tro att jag går runt och är olycklig på något vis. Jag saknar honom inte direkt (kanske vant mig?) och jobbar vidare med både sexarbetet och boken. Umgås med vänner och familj utan att han tar någon energi. Snarare ger det mig energi att snart få träffa honom igen.

Mycket märkligt är det oavsett om jag listat ut vad fan det är för fel på mig. Det kommer väl få vara såhär, jag kan inte göra något åt mina känslor. Visst skulle jag kunna bestämma mig för att sluta träffa honom då vi inte har någon framtid men jag VILL ju inte det. Våra små hemliga kärleksmöten är som ur någon sliskig roman där man vill skrika åt huvudpersonen att välja den där braiga, trygga killen istället för den opålitliga sexguden. Tror jag ska öppna en bettingsida där man kan satsa pengar på om och/eller när jag slutar med detta. Kan ju bli en rejäl vinst eller förkrossande förlust för huset.

Tills dess fantiserar jag vidare och låter det driva de mer erotiska texterna i boken.

Att inte vara ensam

Sedan Youtubevideon kom ut har jag gjort val som till och med jag själv ifrågasätter dagligen. På ett vuxet och självrannsakande vis, må tilläggas.

Jag fick ett väldigt fint stöd från alla möjliga och det som värmde mest var det från andra sexarbetare.

En som jag fick upp en ganska intensiv kontakt med var Emma von Linné som var med och grundade Fuckförbundet. Jag har varit tveksam till att gå med i någon organisation, inte bara FF, men har också insett att om jag ska engagera mig så vill jag göra det fullt ut. Emma fick mig att inse att det inte absolut måste vara så (och att jag är lite envis av mig, fast hon aldrig sa det insåg jag att min ”allt eller inget” approach nog inte är så bra i längden).

Hur som helst blev jag medlem och ser fram emot att försöka hjälpa till, utan att köra min klassiska bulldozer-stil.

GH hälsade på mig (I MITT HEM!) och han har alltid varit bra på att hålla mig mer balanserad. Hans trygga manlighet och logik som liksom ifrågasätter min rusande YOLO-mentalitet. Som Emma gjorde, utan att hon nog visste det, fick han mig att ta ett par djupa, icke-bokstavliga andetag av allt som pågår och tänka till. Och lugna ned mig. Vi pratade om min bok som på många sätt hakat upp sig.

Resultatet blev en väldigt blygsam tweet till min lilla följarskara där jag efterfrågade hjälp med skrivandet och förlagsbranschen. Några hörde av sig och har varit enormt fina. Nu ser det ut att bli en bok!

Poängen jag vill göra, som kopplas till rubriken, är att jag är förvånad över att jag blivit behandlad med respekt. Visst var det många otrevliga kommentarer men överlag har den positiva responsen de senaste veckorna vida överstigit dessa.

Nu reser jag snart bort och det behövs. Det har varit så fantastiskt intensivt de senaste veckorna; jag måste andas ut lite. Det blir tre länder på en vecka. För varför ha en lugn resa? YOLO amirite?