Vad jag gör med män

Ptja, de allra flesta ingenting alls. Några har jag fått äran att lämna tillfälliga, fina avtryck hos. Ett fåtal har fått mycket mer vilket oftast slutat illa.

En i den sistnämnda kategorin krossade jag hjärtat på, big time. Nu snackar vi i stilen där han slutade leva, äta, gå ut. Jag vet det då vi hade gemensamma vänner. Det otroliga: vi var aldrig ett par.

När jag berättade att jag var tillsammans med GH tyckte han att det var rimligt att stalka honom också då jag ofta fick frågor som: tjänar han mycket pengar eller? Borde ha fattat att du var en golddigger. Hur ofta träffar du honom med jobbet han har? Ska du flytta till Rom nu? Ha så kul.

Och såååå vidaaare.

Brustna hjärtat-mannen förstörde ganska mycket och jag var väl inte direkt bäst på att göra det bättre. Innan jag insåg att det hela var en gigantisk katastrof var jag övertygad om att vi kunde vara vänner (haha!) Jag hade också dåligt samvete, ville få honom att förstå. Därför bröt jag inte kontakten direkt utan försökte vara snäll. Lessons learned osv…

När jag senast träffade GH tog jag upp ett, för mig, fint minne som han direkt kommenterade: ”that was when that guy texted you all the time”. Jag mindes inte ens den biten och insåg då hur mycket det förstört för oss; hans minnen av de dagarna var i första hand negativa när de för mig varit fantastiska, romantiska. Fram tills nu, alltså. Dammit.

Brustna hjärtan-mannen mailade mig idag. Han skrev såhär:

Jag trodde att jag gått vidare och har träffat flera tjejer efter dig men tänker fortfarande på dig ibland. Sista gången vi träffades märkte jag att något var fel (hallå, du avbröt sex!) men vägrade inse att du ända sen dess inte ville ha mig. Saknar vår vänskap och alla skratt. Håller stenhårt i alla bilder trots att min flickvän bett mig kasta dem. Du är inte poppis 🙂

Den här låten skickade jag till dig när du sa att du inte orkade träffa mig längre. Och kanske igen när du sa att du träffat någon annan… igen, när jag fick höra att ni gjort slut. Alldeles för många gånger, men när du dyker upp i mina tankar måste jag lyssna på den och låta känslorna rusa. När jag hör någon prata om hur de aldrig kunnat glömma någon eller hur de kämpat för att få den tillbaka. Jag kommer nog aldrig ge upp hoppet.

Nu när du flyttat vet jag inte vad du gör eller hur du mår. Jag har samma nummer, samma adress och skulle ens en liten bit av dig vilja talas vid så finns jag här. För alltid.

Jag kommer aldrig glömma hans leende. Första kyssen mot en pelare utanför WTC i Stockholm. När vi satt på ett traktordäck och låtsades inför våra vänner att vi bara var kompisar. En ovanligt varm vår på hans balkong med öl och cigaretter trots att ingen av oss egentligen rökte. Ännu varmare nätter i hans säng.

Nej, han är inte min soulmate. Men han var rätt precis då. Jag gjorde honom illa och önskar att det inte blivit så.

Jag la till låten han nämnde i min Spotify 2012. Två unga idioter varav den ena var förälskad och den andra attraherad… Kanske var jag lite förälskad. Vem kunde inte bli lite förälskad i honom?

Det här är i alla fall låten. Han sa att det kändes som att jag skrivit den till honom, trots min fruktansvära sångröst och totala avsaknad av relation till den isländska grupp som faktiskt gjort den. Jag hoppas att han slipper relatera den till någon annan i framtiden.

Marry me ffs!

GH smsade: ”I’m coming over during lunch. Take your clothes off. See you in 20.”

Vad gör man? Jo, man klär av sig och väntar spänt i vad som känns som tre dagar. Dricker en kopp te och skakigt läser det senaste på SCP Foundation eftersom ”man” är en gigantisk nörd.

Han kommer upp för trappan, släpper jackan på golvet och slänger sig över mig. Drar ner mig på soffkanten, överbevisar sina cunnilingus skillz, får mig att komma. Säger att han älskar mig och att han snart ska ta med mig bort igen. ”Another epic adventure, you and me.”

Jag är alldeles varm och lite snurrig. Han hämtar en filt och sedan lämnar han mig igen för den här gången.

State of the L – 22:a oktober

Alltså, jag älskar seriöst mina läsare. Ni skriver så fint och det gör verkligen att jag orkar/vill/vågar fortsätta hälla ut allt tokigt jag sysslar med i bloggen. ❤❤❤

Ett av mina huvudsakliga göromål för stunden känner ni redan till: att vara Stockholms nasty ass hoe #1. Annars då?

BOY DRAMA! BOY DRAMA EVERYWHERE! Ja, faktiskt! Som 20-åring var jag bronsmedaljör i boy drama olympics men nu är jag flerfaldig mästare. Ah, ni visste redan det? Låt mig ge er fler bevis.

För er som hängt med finns det någon jag hade ett rejält äventyr i höstas, vintras och en liten bit in på våren med. Vill inte väcka någon jätteuppmärksamhet av olika anledningar men….. Fick detta sms idag:

Idag är det ett år sedan jag träffade henne, hon som påverkade mig mer än jag någonsin kunde tänka mig. Det var vi som skulle fly, det var vi som skulle göra vad vi ville, det fanns inget annat. Partners in crime.

Will hör fortfarande av sig trots att han är långt borta som fan. Jag ger korta svar. Tittar på foton av honom och blir alldeles knäsvag. Det borde vara olagligt att vara så snygg! Äta kakan och ha den kvar osv?

GH kommer imorgon. Ringde och föreslog en restaurang:
”Oh, that one is brilliant!” sa jag.
”Ugh, again…. And who did you go there with? Sam?”
”Sort of.”

Han ville att vi skulle resa bort nästa vecka. Ain’t got no time for that. Han ska låsas in i mitt hem med följande: två flaskor pinot noir, en cock ring som jag glömt att jag hade och vill återbesöka, en kostym att bruka vid behov, min nya babydoll som får mina bröst att se ut som något ur en Victoria’s Secret-katalog samt cashewnötter (”a simple treat for all occassions!”) Men ok, en kväll ute går bra. Då får jag använda min nya klänning som jag i tre månaders tid tänkt ”men för helvete, när ska jag ha den här egentligen?!” om. Han uppklädd. Jag uppklädd. Och våra svarta tankar.

Kommer jag kunna jobba när han är på jobbet eller tar det emot för mycket eftersom jag vet att han skulle kasta sig på nästa flygplan till vart-som-helst om han visste?

Plan: att göra allt detta Lisa style = inte agera förnuftigt efter rådande bevisläge och hoppas på det bästa! Bra! Så gör vi!

Lite kort då:

Ni vet när man surfar Youtube? Och ibland hamnar helt åt fanders? Det var ungefär så det gick till när jag fann mig själv framför Spanish twerk team….

Jag är inte ens bi men herregud och jesus. You fucking go girls.

 

Butter fingers

Lite mer om mina äventyr i Stockholm?

På väg hem till en kund häromdagen. Det regnade, var iskallt och jag släpade på två väskor och försökte desperat hålla paraplyet så inte sminket blev förstört, samtidigt som jag och google maps skulle vara överens om min position. En väg var avstängd, pilen pekade åt alla möjliga håll och jag fick anse mig besegrad…. Jag skulle bli fem minuter sen. Oh, the horror.

Detta smsar jag min värd:

Jag kommer bli några minuter sen, hemskt ledsen. Ser fram emot att ses snart 😘

Eller skickade jag det faktiskt till kunden? Kanske till W istället som en liten stund innan frågat om allt var bra? Klart jag ska såra honom lite till, det är ju min paradgren… Fick ett inte-så-glatt svar.

För att göra det hela extra kryddigt ringde han senare när jag var i en taxi. Det var inte helt tydligt vad han ville men jag var snäll och artig. När jag skulle betala bad jag honom vänta. Chauffören: ”jag har nog inte växel på en tusenlapp”. Tror inte W behövde bli påmind igen om varför jag ofta har kontanter. På väg ut står ett gäng killar på väg att ta taxin och frågar om jag vill följa med dem. ”Det var ju för att du var här som vi valde den här taxin winkwink”. Jag tackade vänligt nej och när jag tog upp telefonen igen hade W lagt på. Struntade i att ringa tillbaka då han troligtvis var sur. Senare fick jag ett sms: ”behövde inte det där också”. NÄHÄ GRINPELLE, MEN RING INTE DÅ!

Svartsjukan is strong in this one.

I’m a landmine

Kund ikväll. Kom på precis nu att det är en jävligt lång resa till honom. Känns typ såhär inombords: ”åååååhhhh men… åååh fan vad jooooobbigt att åka ändå dit, batteriet i min ipad kommer hinna ta slut och jag hatar kollektivtrafiken i Stockholm omg vad jobbigt jag vill avboka wääää”. Helt rimlig reaktion, med andra ord.

Tar mitt första incall som inte är till hotell imorgon! Mycket spännande och kanske en aning motsägelsefullt. Men jag kommer fly härifrån om två veckor så efterhängsna karlar får behandlas av vem det nu blir som kommer bo här. Puttar över potentiella problem till andra, as you do. Känns kul att faktiskt vara lite noob för en gångs skull.

Grinade i två timmar i sträck igår medan jag körde den här på repeat:

När han sa ”just be my wife” sjöng jag med, med tårarna rinnandes ner på datorn och det lät som en trasig häst eller något. Tur att det inte är lyhört här och det inte är någon insyn för herrejävlar, det var ingen vacker syn.

Påminnelse: om du ska skriva ett pissdåligt mail till mig med äckliga förslag och en ton som bäst kan beskrivas som sexistisk och respektlös; använd inte din jobbmail där ditt namn, titel, telefonnummer och besöksadress finns med. Bra så?

Och där dog det!

Det finns inte många saker du kan säga för att jag helt ska dra öronen åt mig. Jag är ganska tuff trots allt och sådant som går snett reder jag ut. Men så slapp en mening ut som jag inte kunde tåla…

Jag kommer att hyra en lägenhet i Stockholm under oktober. Eftersom jag ändå ”måste” vara där inser jag att det är ett ypperligt tillfälle att låta Lisa löpa fritt. Då lägenheten inte är skriven på någon alls kanske jag till och med tar incalls. Say whaaat?

W ”skulle sakna mig”. Gnnnh. Han sa att han ville hälsa på och undrade om vi kunde planera in en helg redan nu. Jag sa att jag skulle träffa vänner och släkt och (kunde inte ljuga)… eh… jobba.

”När ska du sluta då?”
”Jag vet inte.”
”Jag vill ju ha dig för mig själv någon gång.”

DU VILL HA MIG FÖR DIG SJÄLV?? Så tänkte Lilla Lisahjärnan som blev nästan arg av panik medan tjejen som verkligen tycker om honom fick en stor klump i magen och insåg att hon haft rätt hela tiden.

Lite tredjeperson där, ber om ursäkt.

Jag är helt övertygad om att någon som aldrig sålt sex på ungefär ”samma sätt” som jag kommer förstå det. Inte ens den mest öppensinnade människa som lägger massvis med tid och energi på att lyssna kommer fatta helt och hållet. Om man då är helt obekant med sexbusiness och dessutom är känslomässigt investerad; ja då vette fan om det går att vara på samma blad. Om jag hade slutat hade det kanske gått bra men som det är nu; not a snowballs chance in hell.

Komiskt/tragiskt (?) nog vill han ändå hälsa på. Och då visar ett annat charmigt drag hos mig upp sig: är han så sänkt i mig att han väljer att stå ut fast han uppenbarligen inte gör det? Det vill säga: han är 100x mer inne i detta än vad jag är -> jag får panik -> en chans till ett normalt, hälsosamt, vuxet förhållande disintegreras.

Avslutningsvis låter han mig bestämma allt. Det är ok till en början, män vill vara superextrasnälla för att fånga in en, men efter ett tag blir det mest ”MEN HERREGUD MÄNNISKA, ha lite åsikter och uttryck dem, för helvete!”

Så var det med det. Jag tänker inte vara hans att ha för sig själv efter bara några månader och jag har ingen lust att detaljplanera precis allt åt oss båda. Nästa gång kan ni snälla påminna mig om följande:

1, Dejta inte män som inte är minst 8-10 år äldre.
2, Yolo:a inte så förbannat mycket.
3, Låt inte attraktion tolkas som kärlek (referera gärna till alla femtio miljoner tidigare gånger då jag fuckat upp för att min attraktion ser ut att vara mycket mer).

Fast det sistnämnda kommer definitivt aldrig hända. Det räcker med att jag TÄNKER att någon verkar charmig så står jag plötsligt där med en kille som anser sig vara min pojkvän och när jag slutat tänka den tanken så vaknar jag och ba ”what the fuck, hur gick det här till?!” Sedan gnäller jag och tycker att det är männen det är fel på.

Det här är ett extremt exempel men innan det flippade ur totalt tar jag på mig en del av skulden. Det handlar förstås också om vem mannen i fråga är. Vissa inser ungefär samtidigt som jag att det hela var en överdriven attraktion och fattar att jag tydligen är sådan men andra är väl mer känsliga. Samt har svårt att ge upp/inse fakta/ta smällen.

Två alternativ:

1, Ber om att få tala med W och säga att jag inte är redo för ett förhållande, kramas, ljuga om att vi ska fortsätta vara vänner och återlämna bortglömda trosor.

eller

2, Kasta en blick på honom, få kåtslag, initiera sex, börja grina, snyfta fram ”jag förtjänar inte dig, vi kan inte fortsätta såhär” och lämna en högst förvirrad man som inom en vecka kommer tänka ”JÄVLAR, I dodged a bullet there!”

Hur som helst har det dött.

State of the L – 22:a september

Vill ni ha en uppdatering på min lilla cirkus som i allt högre grad involverar andra?

  • Jag ”råkade” utnyttja GH för hans pengar i helgen. Ganska enkelt: säga något om något -> avvakta positiv eller negativ respons -> poängtera mitt eget positiva ställningstagande -> avvakta erbjudande -> tacka och ta emot. No shame. Han har mycket att betala tillbaka och ett stört känsloliv kan väl, i brist på alternativ, i viss mån mätas i pengar. Vad annars?
  • W sa i helgen följande: ”ibland känns det som att jag bara är killen för dig just här” och syftade på ren fysisk plats. Det kanske är så?
  • …För nu är jag uttråkad på riktigt. Det finns en gnutta hopp om att jag bara har en ”sådan period” och att jag snart inser att han är precis så bra som jag kände när vi träffades.
  • Är jag så ytlig att jag faktiskt faller för män enbart på grund av deras utseende? Det vore isåfall första gången och jag hoppas att det inte händer igen. Skakig väg att vandra.
  • Bröt ihop häromdagen. Inte över något som hade med varken män eller sex att göra utan faktiskt annat som pågår i mitt liv. Det finns liksom mer än nyss nämnda, även om det inte syns i bloggen. Det var länge sedan jag föll ned på knä och bölade. Befriande! Sedan har jag undvikit problemet i fråga, som sig bör.
  • En annan väldigt intim känslostorm jag inte haft på länge: ett album kom på i Spotify där varenda låt handlar om GH. Fjortis much? Men det är verkligen 100% sant; han har många kontakter inom musikbranschen så jag frågade halvt på skoj om han fylleberättat om oss till bandet. Haha.
    Hur som helst satt jag tårögd på tåget och var oerhört sorgsen över allt det bortkastade. Tittade ut genom fönstret som i en musikvideo.
  • Jag har trivts med senaste tidens träffar men de har tagit så enormt mycket energi. Inte negativt i sig men jag har nog tappat stinget lite och är inte van med så regelbundna möten. Intensivt. Det är ju just det här som gör att jag är så framgångsrik (mvh jantelagen) och det har förstås sitt pris. Dock; tro det eller ej, har jag inte tröttnat! :O Behöver bara återhämta mig från min stora ”investering”.

Dessa färska träffar ska jag förstås skriva om så ni behöver inte fråga.

Korta fun facts:

Jag kan inte komma med W och jämför honom sexuellt med GH (obv) men även Adrien som jag fan får betalt för att ligga med. What’s up with that? Jämförelser är ALDRIG bra när det gäller relationer. Tyvärr ligger han just nu dåligt till i jämförelsen.

Igår var jag småfull på en bar med en kille från Ipswich. Jag vägrade acceptera att han var från Ipswich utan ansåg att han var australiensare. Det här är varför folk älskar att umgås med mig.

Samma kväll såg jag en kille äta banan med kniv och gaffel. Meddelade direkt en vän som undrade om han skalade den innan. Oh, the drama.

Jag har fått skägg.

Och nu ska jag dejta den här mannen. Eftersom vi träffats förut är ett lunch fuck helt ok. Han ska slinka upp på mitt rum, knulla mig senseless och sedan gå tillbaka till jobbet. Han har sjukt bra kuk; både stor och jävligt hård. Precis vad jag behöver just nu. Cash sekundärt men aldrig fel. Hade dock gjort det gratis.