På diverse håll sägs det att jag och Emma är Sveriges bästa sexarbetaraktivister. Det må gå emot jantelagen, men fuck it, det är nog sant.

Här är vårt samtal. Emma fick några lösa punkter; i övrigt var inget planerat. Det är som att hänga med oss på en hemmafest.

Emma hittar ni här.

De som gjorde detta samtal möjligt var mitt fantastiska community på Patreon.

Julkalendrar som barn var antingen choklad som man åt upp alla på en gång, eller en från SVT varav halva handlade om ett radioprogram man aldrig lyssnade på. Så när den trevliga Isabelle på Sinamatic skickade deras julkalender till mig fick jag omvärdera alla mina barnsliga associationer: det här är vuxet.

Eftersom större delen av nöjet med en julkalender är att bli överraskad kommer jag inte avslöja allt som gömmer sig bakom luckorna, utan har istället valt ut några av prylarna att berätta om. Ni ser tre av dem i översta bilden, och för att retas med er i klassisk manér får ni fantisera fritt om vad de är…

I en av dessa fina lådor fanns en värmande massageolja som doftar julig äppelpaj vilket en herre häromdagen fick inmasserad i armar och lår för att lindra träningsvärken från helvetet. Jag misstänker att hans fåniga leende inte bara berodde på att jag lyckades få olja i håret och såg ut som en svettig tvättbjörn med mascaran rinnande, för oljan var riktigt, riktigt bra.

En annan charmant bekantskap, som framgångsrikt debuterade i veckan, var en ”mini masturbator” – en smidig sexleksak för män i form av ett ägg. Jag frågade på min Discord om männen där brukar använda leksaker, och om inte, varför? En av åsikterna, som fick stort medhåll, var att det blir kladdigt och omständigt. Då är denna typ perfekt – du vänder enkelt ut och in på den, tvättar av och låter torka. SILKESLEN. Bättre än Tenga Egg, som jag tidigare testat. Min manliga testkanin gav fem tummar upp (tips: om man leker med den som par kan utövaren med fördel kräva att mottagaren ser en i ögonen när han kommer – Herre. Gud.)

Sist men inte minst fick jag en riktig blockbuster: Womanizer! Ni har sett mig tjata om detta märke i evighet och även denna variant lämnar knappast någon kvinna otillfredsställd. Jag vet tjejer som aldrig lyckats komma utveckla en blommande orgasmkultur (är det ett ord? Nu är det det).

Sammanfattat innehåller kalendern en sjukt bra blandning som passar alla. Bra kvalitet, kul variation och med en liten beskrivning för varje produkt. Det här lär kunna roa mig minst året ut.

Överraska din partner med en slags gemensam julkalender genom att titta in hos Sinamatic, eller titta på produkter relaterade till de jag nämnt!

De var också så vänliga att fixa en önskelista till mig – jag lägger till roliga saker jag vill ha och du kan helt anonymt be Sinamatic skicka dem till mig. Skriv bara ”skickas till Lisas Lappar” i meddelanderutan i kassan så ordnar Sinamatic det. Eller varför inte skaffa en egen önskelista? Har du konto kan du klicka på ”lägg till i önskelista” vid produkten och skicka ut länken till listan till släkten så det blir en riktigt intressant jul 😇

Ett annat stort plus till Sinamatic var deras enormt snabba leverans, trevliga kundtjänst och enkla navigering på hemsidan.

Tack till Isabelle och Sinamatic för ett fantastiskt roligt samarbete ❤️

Ni vet när man vill bara vill ta tag i första bästa människa och bara skrika ”MEN FATTAR DU INTE???” Det vill jag göra med svenska poliskåren, samtliga politiker, varenda journalist och hela landets befolkning, eftersom polisen själva uttrycker att de inte ingriper vid pågående sexuella övergrepp.

Deras egna ord är att de måste låta övergreppet fortgå av tre anledningar, som Anders Olofsson och Simon Häggström förklarar vid olika tidpunkter:

• Om de hade stoppat övergreppen hade kvinnorna blivit arga på polisen för att de förlorat sin enda möjlighet att ge sina barn mat.

Kvinnorna blir inte tacksamma oavsett när polisen ingriper. Att de tittar på medan 10-11 sexköp sker, för att polisen är ”snälla” så kvinnorna har råd med mat, är ett fullständigt infantilt argument. Så just de övergrepp polisen låter hända (säg 10-11 stycken en kväll de håller span på en ”bordell); de skulle på något sätt göra kvinnorna gladare, för att sedan vara helt okej med att bli traumatiserade med både NOA-tillslag och socialtjänstens påträngande såkallade hjälp, med naturlig följd av enormt, eller fullkomligt, inkomstbortfall?

• Om man stoppar övergreppen kommer man inte åt människohandlarna bakom kvinnorna.

Varför inte det? hade min följdfråga naturligtvis varit. Måste verkligen själva sexet mot pengar existera som bevisbörda om man i övrigt kan bevisa att någon de facto tvingats till ett annat land av en annan person?
Hur det än ligger till med den saken så låter det sinnessjukt att någon kan lyssna på när någon tvingas till sex, för att man ”måste ju komma åt brottsligheten bakom”.

• Om vi stoppar övergreppen innan de begåtts så kan vi inte lagföra sexköparna.

Först och främst tycker jag polisen ska kalla män som begår övergrepp för våldtäktsmän eller åtminstone sexualbrottslingar. För om de begår sexuella övergrepp, som polisen alltid säger, så tycker jag ”sexköpare” är en tam titel för en sådan vidrig handling.
För det andra skulle de kunna åtala för försök till sexköp. Varför duger inte det som rubricering? Och hur kan brottsrubricering någonsin vara viktigare än att skydda en människa mot övergrepp?

”Vi måste vinna de här kvinnornas förtroende”, säger de. Hur går det då, tycker ni?

Såhär jobbar polisen när de jagar sexköpare (och sexarbetare):

• Låtsas vara sexköpare för att på så sätt få adressen till platsen där sexsäljaren tar emot kunder.
• Sätter en bil utanför adressen som har uppsyn över ingången.
• Om möjligt, placerar sig poliser i trappan, ovanför aktuell lägenhet, för att kunna se att de som går in i trapphuset faktiskt också går in i lägenheten.
• De lyssnar efter ”sexljud” för att kunna styrka att ligget blev av.
• När kunden lämnar så blir han gripen utanför huset av poliserna i spaningsbilen.

De har också:

• Tittat in genom fönster, då sexköpet skett på en bottenvåning som i Uppdrag Granskning: Sugardaddy, för att på så vis försäkra sig om att sex hänt.
• Sparkat in dörren till en lägenhet där en sexarbetare arbetat (ensam och självständigt) när hon hade besök av kund (hände en kollega).
• Förföljt sexarbetare på olika platser (fått berättat av flera kollegor).
• Låtsas varit kunder för att lura ut sexarbetare där de sedan berättat att de är poliser (efter att ha låtit de stå i ösregnet och väntat för att poliserna var sedan) och vill rädda kvinnan.
• Låtsats vara kund för att sedan beslagta sexarbetarens mobil för att lagföra de kunder som fanns i den (hände en kollega).

Och de påstår att vi utsätts för övergrepp av kunderna.

Oavsett taktik de väljer, så har de vid flera olika tillfällen berättat att de väntat på att övergreppen ska fullbordas innan de gör något åt saken.

Oavsett vad man tycker om sexköpslagen, sexköpare eller sexarbete i sig så är det omöjligt att inte reagera på hur polisens retorik skiljer sig avsevärt från deras metoder. Finns det några andra brott som polisen låter fortgå för att de ska kunna få lite mer skit på gärningsmännen?

Utsätts vi för övergrepp av kunderna, eller inte? Om vi gör det åligger det polisen att förebygga eller stoppa övergreppen.

Utsätts vi kanske inte för övergrepp, och den sexköpsjagande polisen faktiskt enbart är ute efter statistik för uppklarade brott, och får berättiga sin egen existens när media kablar ut dramatiska rubriker om razzior?

Jag litar inte på ett ord som kommer ur dessa polisers munnar. Missade ni Sveriges Radios Olle Widéns intervju med mina tidigare kommentarer så hittar ni dem här (ni vet, den som fick mig att börja gråta av glädje…)

Bortsett från det syntax error som denna arbetsmetod innebär så är förföljandet och regelrätta trakasserierna av sexarbetare en skandal utan dess like. Och någon dag kommer jag hjälpa till att få ut denna omänskliga behandling i ljuset, det kan ni räkna med.

Polisen är ju så inkonsekventa att klockorna stannar.

Vi ingrep innan. Vi skall ju förhindra brott

— YB Södermalm (@YB_Sodermalm) August 25, 2020

Karantäninlägg. Det vill säga ett utkast som snoozat gud vet hur länge som jag inte kunde avsluta på ett vettigt sätt. Det är ju avslutningarna som är svårast för mig. Men men. Skiten kan väl lika gärna gå ut med en DISCLAIMER: detta är enbart för att eventuellt roa några som har aptråkigt hemma. Döm mig alltså inte så hårt. Tack på förhand.

__________________________________

Här är jag med ett glas Pinot Noir som jag fick av kvällens kund. Överlag en riktigt rekorderlig snubbe. Men presenten ni bryr er om är förstås en annan variant av den ultimata sexleksaken för kvinnor. När jag recenserade Womanizer Pro skrev jag att jag var lite sur över att ha missat Inside-out. Det är alltså denna jag har nu; fast den har fått ett nytt namn: Duo.

Den har det där fancy ”air technology”-huvudet plus en vibrator, och dessa kan man variera i intensitet oberoende av varandra.

Min första omgång var enligt basmodellen, men det ingår även ett extra huvud i större storlek.

Jag tyckte att själva ”penetrationsdelen” var för stor (hot damn tight pussy ni vet. Nä, men jag gillar egentligen mindre leksaker) men när jag väl gjort mig hyfsat bekväm satte air tech-grejen i gång. Den har nämligen en funktion, silence-nånting, som gör att den inte går igång förrän den möter klitoris. HI TECH SOM FAN.

Den snälla man som gav mig denna inkluderade även glidmedel, vilket jag inte ville kladda med då jag testade den på min fina soffa men med det hade det nog gått lättare att acceptera storleken, trots att jag naturligt tenderar att bli våt så kanske det inte räcker för detta material. Eftersom den snälla herrn även passade på att viagraknulla skiten ur mig strax innan var jag lite extra känslig.

Jag ser denna leksak som ett perfekt tillskott i min arsenal. Om jag har tid är det extra ”arbetet” värt det. Som med min Pro är denna helt vattentät och superlätt att göra ren.

Det här är inget reklaminlägg; jag är bara ett stort fan av kul sexleksaker. Speciellt sådana som slår ihjäl mig med orgasmer, är fina och charmar min tjejighet med lyxig förpackning och snajsiga detaljer (TASSELS!!!).

 

Så ”Twitter är en grogrund för hat” säger du?

Jag ser det tvärtom. Så många främlingar som delar omtanke, om än bara med en enkel emoji, när folk förlorat något. Vare sig det gäller hälsa, en anhörig eller ett husdjur så finns det människor som uttrycker lite stöd.

Det krävs förstås ingen större ansträngning, men jag tror ändå att det betyder mycket. Jag ser allt möjligt på Twitter och så fort man uttrycker glädje, sorg eller undran så rusar andra människor för uppmuntran eller delad sorg. Det är FANTASTISKT.

Jag har delat mycket på Twitter. Positivt och negativt. Varje gång får jag lyckönskningar, en enkel ”jag vet hur det känns” eller skämt som gör mig gladare. Det är ingen grogrund för hat, utan en plats för främlingar att mötas i enighet kring det som gör oss till människor.

Med det sagt vill jag tacka alla er som uttryckt ert stöd inför min jobbintervju. Ni fattar kanske inte det, men jag uppskattar verkligen ert stöd. Majoriteten har jag aldrig ens träffat och missar ibland att svara alla, men ändå tar jag till mig av er uppmuntran och era råd.

Min Twitter och blogg har aldrig varit ämnade att tjäna pengar på. Lite marknadsföring, ja kanske, men i huvudsak har jag velat nå ut till människor. Nyansera debatten om sexarbete. Få er att ta en vända till i tanken när ni ser rubriker om ”prostitution”. Det tror jag att jag har lyckats med och har på köpet funnit en rejäl bunt intressanta människor som jag aldrig annars hittat.

Men… nu blir det något tråkigare. Jag har fått mer hat än någonsin. Jag förstår inte varför man anser det produktivt att kontakta en person om hur vidriga dennes livsval är, när jag inte skadar någon? Ni må anse att jag skadar mig själv (hört det förut; låt oss gå vidare) men att vara elak tjänar precis noll syfte.

Vad sägs om att vi är snälla mot varandra? Det kostar inget (i jämförelse med mina tjänster…) och alla blir gladare på kuppen. Skicka ett ❤️ när någon är hängig. Uppmuntra de som gör en förändring. Hjälp den som är trög när du vet bättre. Mina följare är fan toppklass på alla ovanstående och ni är bäst. Ni fattar det inte; men ni är bäst.

Och eftersom jag fått så många frågor om jobbet som jag nu hoppas så innerligt på: det är som kock. Drömyrket sedan barnsben och min stora passion. Chansen är i en prisbelönad restaurang och kanske den sjukaste möjlighet jag fått. Mat är mitt liv. Förutom sex, då. Och det där med trevliga människor.

Ta hand om varandra, era jävlar ❤️

Låt mig vara tydlig så ingen får ”their panties in a twist”: jag kommer inte säga något om vad som sagts internt inom FF. Varför? För jag inte är ett drygt dickhead. Jag har personliga åsikter baserade på vad som skedde internt men dessa kommer jag av uppenbara skäl hålla privata.

Anledningen till att jag lämnade FF handlade om förbundets politiska ståndpunkt (vilket jag accepterade i valet mellan gruppen vs mig själv) och hur de uttryckte den (vilket jag inte kunde acceptera, till slut).

Jag visste redan innan jag gick med att de hade en vänstervriden stans. Det har de flesta människorättsgrupper. För mig var deras agenda lite för bred och för vänster; men jag fick välja: stödet från en grupp eller mina egna värderingar och då valde jag gruppen. Jag höll tyst.

Det ställde till det hos mig; känslomässigt och mentalt. Att vara tyst när människor med samma åsikter som jag inte ansågs ”värdiga” att stötta vår organisation. När den politiska inriktningen betydde mer än kampen för sexarbetares rättigheter insåg jag att jag måste lämna. Om de inte vill ha stöd av, som exempel, invandrare som flytt krig men tycker Sveriges migrationspolitik är problematisk, och företrädare för FF kallar denna person rasist och hatare, då vill de inte ha mig heller.

För det är där Fuckförbundet är idag: politisk inriktning är viktigare än rättigheterna för sexarbetare, och då får de kämpa vidare utan mig.