Bloggpodd – med världens bästa gäst: nakenmodellen Patricia

Det var verkligen en ÄRA att få hänga med Patricia en eftermiddag. Vi pratar om allt från oförskämda förslag och varför termen sexarbetare kan ställa till problem, till politik och terapi. STORT tack till Patricia som var min första gäst, och ni måste självklart följa henne:

Twitter

Podden här på bloggen görs endast möjlig genom mitt fantastiska community på Patreon, där jag nu i veckan precis startade en Discordserver. Patricia kommer även gästa oss där för en frågestund. Vill du haka på, få tillgång till exklusivt material, stötta mig och min aktivism (eller om du bara vill få intima detaljer om mitt jobb); klicka här.

Septembers bloggpodd!

SJUKT bra frågor även denna gång! Tack alla som bidrog.

I detta avsnitt pratar jag om hur stigmat påverkar min förmåga att tro att jag förtjänar att bli normalt bemött och hur ett oväntat tillskott av marknadsföring främst gjorde mig sur.

Podden har gjorts möjlig genom min fina community på Patreon. Vill ni hålla månadspodden, bloggen och mig vid liv (och försörja min ohälsosamma besatthet av äppelmust, samtidigt som ni får ännu mer intimt och regelbundet content); stötta mig. Tack alla patrons ❤️

Frågorna från er var verkligen mixade; allt från anonymitet, politik, media, min kontakt med Hanif Bali, gratissex, favoritkunder och hur gränser överskrids när pengar är inblandade. Enjoy!

Länken som nämns i podden, angående att inte tänja på gränser i covid-19s spår, hittar ni här.

För information om hur DU kan bidra, klicka här!

Varför trafficking är bra – om Jenny Bengtssons ledare

Om man ska tro Jenny Bengtssons ledare i ETC så är det vad vi som vill kunna kalla oss sexarbetare, och som har mage att påstå att vi inte styrs av våldsamma hallickar, tycker. Vad Jenny gör, förutom att borderline förtala Fuckförbundet och kränka skiten ur bland annat mig, är att spä på den rent av livsfarliga idén att sexbranschen inte har några nyanser.

Hon är inte ensam. Tidigare har flera proffstyckare uttryckt sig kring vår, sexarbetarnas, trovärdighet och målbild. För att inte glömma nämna det värsta av allt: att man inte ska lyssna på oss för det är andra som mår sämre.

Sedan när var det legitimt, speciellt inom vänstern, att förvägra vad de kallar en minoritet en röst? Jag kan på 30 sekunder räkna upp åtminstone tio andra minoriteter vars intressen skulle kunna anses stå i stark kontrast till en annan grupp som råkar ha något gemensamt (i detta fall sex och pengar – i övrigt har sexarbete absolut ingenting att göra med tvång, hallickar eller barntrafficking). Ska vi inte lyssna på muslimer som vill utöva sin religion därför att man i Nigeria döms till döden för att man som kvinna har sex utanför äktenskäpet? Ni får faktiskt bestämma er. För när Jenny uttalar sig om oss så låter det ruskigt obehagligt:

Och eftersom vi som debatterat detta tidigare vid det här laget kan en del av motreaktionerna utantill ska det också klargöras att nej, vi måste inte alls ”lyssna” på dem som helt självständigt valt att sälja sina kroppar till sexköpare, oavsett hur lyckliga de är. Vi måste inte alls väga in deras röster i den här debatten.

Låt mig vända på det, så ni kan se det ur samma nedvärderande och omänskliga vinkel som jag gör:

Och eftersom vi som debatterat detta tidigare vid det här laget kan en del av motreaktionerna utantill ska det också klargöras att nej, vi måste inte alls ”lyssna” på dem som helt självständigt valt att utöva sin religion, oavsett hur lyckliga de är. Vi måste inte alls väga in deras röster i den här debatten.

Ni som hängt med mig ett tag vet att jag inte är särskilt lättkränkt, men Jenny har verkligen lyckats. Ganska imponerande ändå, gratulerar.

Vad tyckare som konstant upprepar denna retorik inte förstår är att jag, Fuckförbundet och hundratals andra sexarbetarorganisationer kallar oss sexarbetare för att vi faktiskt jobbar med sex. Sedan om Jenny och andra som tycker som henne anser det är faktiskt fullständigt irrelevant. Som vuxna, tänkande människor ska vi kunna sälja tjänster, som inte skadar andra, utan att bli förföljda, diskriminerade eller ”inte lyssnade på”.

Uttrycket sexarbete och sex work är internationellt vedertagna, varesig Jenny gillar dem eller ej, och är på inget sätt ämnade att släta över vidrigheter som tvång och trafficking. En av poängerna med ordet är att skilja på aspekterna – så att folk förstår vad som är vad, och för att samhällen ska kunna sätta in resurser lämpade för avsedd målgrupp.

Jenny förstår inte att när man godtyckligt klumpar ihop sexarbete med tvång så gör man de mest utsatta en stor, fet björntjänst. Ni ser; om ni låter mig och mina kunder vara ifred så kan ni lägga krutet på andra som knappast har lika goda intentioner. Men om jag och en 16-åring som leds av ett tungt kriminellt gäng ska ha samma offerstatus kanske det blir lite luddigt, eller vad sägs?

När jag yttrade mig om alla dessa självklarheter i Fokus så svarade Anna Sander, grundare av Talita, såhär:

Jag tycker inte att hon har bra argument. Den här rösten representerar en minoritet av säljarna. Den stora majoriteten delar inte den åsikten. Lagstiftningen måste utgå ifrån rättigheten att slippa sälja sex, snarare än rättigheten att få sälja sex.

Vänstern forsätter alltså sin livsfarliga och faktaresistenta godhetssignalering och högern tittar på. Och sexarbetare, tvångsprostituerade och andra offer för er vansinnespolitik kommer nog aldrig förlåta er.

Om du vill stötta mig, och läsa mer, finns jag på Patreon.

Mvh
Lisa
Sexarbetare

Ni är genomskådade – det är sexarbetarna ni vill åt, inte köparna

Tre godhetssignalerande sossedamer vill sprida mer våld i EU genom att fortsätta exportera det haveri den svenska sexköpslagen är. Irland införde den svenska modellen och det ledde som förväntat till otryggare arbete och en ökning av sexköp. Även i Frankrike, där samma sorts lagstiftning införts, rapporterar sexarbete om osäkrare förhållanden.

Sexarbetarorganisationer, flertalet människorättsorganisationer (WHO, UNAIDS, Amnesty, RFSL, med flera) , och vi andra ”fristående debattörer”, har i åratal skildrat hur kriminalisering av kunder aktivt skadar arbetarna, och jag imponeras av politikers konsekventa vägran att lyssna på oss.

De vill också att Umeås egna lilla påhitt om automatisk orosanmälan till socialtjänsten om en pappa köper sex ska spridas. Här är ett utdrag ur Fuckförbundets pressmeddelande när detta förslag las fram:

[…]Våra kunder är inga monster. De är precis vem som helst. Ibland är det en pappa som lever i en relation som saknar intimitet, eller en ensamstående far som inte finner tid eller energi för andra sorters relationer. Obefogade orosanmälningar till socialtjänsten pga en förälders sexuella aktiviteter utanför familjen, som inte berör barnets fostran eller skötsel eller inverkar på förälderns förmåga att tillgodose sitt barns behov, riskerar att splittra familjer som är välfungerande och kärleksfulla.

[…]Fuckförbundet vill påminna om att även personer som ägnar sig åt sexarbete, sexköp, BDSM eller andra kinks, och konsumenter av pornografi, kan vara fullt dugliga och kärleksfulla föräldrar. Om man genuint bryr sig om barns bästa skulle man aldrig ens komma på tanken att utsätta ett barn för ett livslångt och oåterkalleligt trauma som en separation från familj eller en förälder innebär. Barns rätt till sina föräldrar och rätten att växa upp i sin biologiska familj väger tyngre än ett desperat och småaktigt försök till att bestraffa befolkningen om de ägnar sig åt, enligt rådande normer, otillåten sex.

Jag tog förstås även notis om retoriken i debattartikeln. Man målar vitt och brett med misärporrs-penseln, där kraftuttryck som ”tvingas”, ”utsatta” och ”köper kvinnors kroppar” är några av klassikerna. Det är också talande att det endast är män som köper sex av kvinnor, vilket osynliggör sexarbetande män och transpersoner. Känns som att det inte riktigt ligger rätt i tiden, eller?

Efter alla år jag grottat ned mig i detta så har en sak blivit tydlig: agendan är att få bort sexarbetare genom att göra våra jobb så förjävliga som det bara är möjligt. Det handlar inte om ”mäns våld mot kvinnor”, att skydda barn, stoppa trafficking eller rädda utsatta kvinnor. Det är sexarbetarna som helt enkelt ska försvinna så att världen ser ut som dessa kvinnor anser fint och rätt. Sexhandeln kommer dock aldrig försvinna, den kommer fortgå hur vidrigt de än lyckas göra våra arbeten.

Så vad tänker man sig då att vi ska göra om de lyckas göra vår liv surare, osäkrare och fattigare? Finns nog rätt många som kan tänka sig att sluta om de får en inkomstförsäkring på 80% av lönen, som i vissa fall inga bidrag i världen når upp till i dagsläget. Tror de att vi skulle vara tacksamma för att de tvingat oss lämna våra jobb och med lätta skutt tar oss till andra karriärer?

Vi VILL inte bli tvingade till NÅGONTING, vi vill behandlas som vuxna människor med friheter, rättigheter och skyldigheter. I Sverige finns det bidrag och mer eller mindre bra skyddsnät, men ändå VÄLJER folk att sälja sex. Är inte det ändå ganska tydligt att retoriken och denna eviga, till synes faktaresistenta, kamp mot oss är missriktad och dömd att misslyckas?

Vill du läsa om varför sexköpslagen inte hjälper någon överhuvudtaget, utan enbart skadar människor, så har jag skrivit alla mina argument här: Det ultimata inlägget om sexköpslagen

Jag säger det igen: om någon politiker vill diskutera detta med mig så är det bara att höra av sig på hej@lisaslappar.com
Jag håller inte andan…

Bloggen, inklusive mina guider, kommer alltid vara gratis i mitt försök att sprida kunskap. Vill du visa din uppskattning kan du stötta mig på Patreon, där jag skriver om kunder, privatliv och avslöjar hemligheter som värsta skvallertanten.

Klassiska argument och hur man bemöter dem (drygt) – del ett

En grej folk verkar tycka är roligt är att försöka ”sätta dit” mig med argument som de tror jag aldrig hört förut. Typ: ”AHA! Nu minsann kommer hon inse att hennes val varit dumma!”

Jag har nog hört allt. Här är några vanliga argument med mina svar på dem. Eftersom jag redan erkänt att jag är lite lat av mig så kan jag hädanefter hänvisa hit när någon tror de ställer just sin smarta fråga/resonemang.

Den lyckliga horan är en myt.

Hur lycklig jag är, är fullständigt irrelevant. Om jag som vuxen människa gör vissa val, som inte skadar någon annan, är min nivå av lycka (hur definierar man ens det?) varken viktigt eller din ensak.

Varför ska just jag alltid behöva berätta hur jag mår för att jag ska få ha en åsikt? Vilka andra yrkesgrupper krävs det av? Och varför är mitt mående direkt kopplat till mitt val att sälja sex?

Oavsett om jag är ”lycklig” eller inte har det ingen betydelse för diskussionen.

Om det är så jobbigt med lagstiftningen och stigmat så är det väl bara att byta jobb.

Att anse sig lösa problemen jag nämner exempelvis här på bloggen genom att säga till mig att jag ska ta ett annat jobb är lite roligt. Säger du det till alla som påtalar orättvisor, diskriminering och faror med deras yrke?

Det har hänt att jag svarat att jag nu kommer jag sälja ännu mer sex bara för att retas, för ett sådant barnsligt svar passar det dumma resonemanget perfekt. Tala inte om för mig vad jag ska jobba med, tack, och om du inte bryr dig om min kamp är det helt okej och då kan du låta bli att kommentera.

Varför flyttar du inte bara till ett land där det är lagligt att köpa sex om det är så jobbigt med Sveriges lagstiftning?

Mitt svar är likt det ovan: tycker du att alla som vill ändra på något med deras yrke ska flytta utomlands? Och tror man att bara för att jag säljer sex så har jag inte familj, vänner, ett hem och annat som gör att jag vill stanna här (i vad som också råkar vara mitt hemland)? Summerat så tycker jag att jag inte ska behöva flytta för att få rättigheter. Att påstå att det är en bra lösning är för mig snarare ett bevis på att man inte tänkt särskilt långt (eller kanske tycker att jag ska sluta gnälla).

Glöm inte att följa mig på Patreon, där jag skriver nästan dagligen.

Jag gör sossarnas jobb – om min artikel i FOKUS, straffskärpningar, och lite hänsynslös reklam

Om jag skulle starta ett politiskt parti så skulle mina valaffischer kunna gå ut på hur jävla mycket bättre mina idéer är för ekonomin än alla andra riksdagspartier.

Såhär:

”De andra vill kosta skattebetalarna mer pengar genom att utöka fängelsepopulationen med oskyldiga män. Det vill inte jag.” Med en bild på mig med korsade armar.

”De andra vill ta bort skötsamma skattebetalare från samhället genom att slänga dem i finkan över en töntgrej – jag vill att de ska fortsätta betala skatt och bidra.” Med en bild på Sveriges statsskuld.

Skämt åsido, så kom artikeln jag bidrog till ut i FOKUS idag. Regeringens föreslagna straffskärpning togs upp och då är egentligen mina ihopfantiserade valaffischer ovan relevanta. Förutom skadan för oss sexarbetare, som jag beskriver i artikeln, så är det bisarrt att man ska 1, ta bort skattebetalare ur ”poolen”, 2, öka fängelsepopulationen när vi knappt får plats med riktiga brottslingar som det är, 3, kostnaden för alla åtal och fängelsevistelser, 4, extra resurser måste tas från polisen för att utreda sexköp när det idag läggs ned våldtäktsutredningar.

Ville bara lägga till det 🙂

(Rösta på mig)

Artikeln är unik. Nyanserad och lämnar läsaren att själv överväga vad som faktiskt är rimligast. Jag är så oerhört glad att Emanuel la till min poäng om att vi HAR lagar mot allt det folk rättmätigt hatar med sexhandeln; dvs eventuellt våld och annat som skadar människor.

Men så skulle ju Anna Sander (hon som drivs av gud och låter bönen leda henne) från Talita förstås tala om för det svenska folket att jag är en liten minoritet, att den stora majoriteten sexsäljare inte håller med, och att alla sexarbetare egentligen mår dåligt men vet bara inte om det ännu.

Hon fyllde sin bingobricka med alla de argumentationstekniker jag avskyr: att klanka ned på mina åsikter och mina ord genom att kalla mig ett offer som bara behöver inse det, drar fram ”statistik” ur röven, helt utan belägg, gissar hej vilt och lyckas dessutom blanda in lite good old känslor.

Hittade för övrigt en reklamkampanj från dem som är det absolut enda vi är överens om.

Vill ni läsa mer om artikeln, och massa annat superkul, bli min Patron. Har massvis med smaskigt på gång, ni vet sådant media vill att jag ger dem gratis 😉

Jag begick podcast – och någon blev JÄTTEARG

Jag har aldrig varit exhibitionistisk, faktiskt tvärtom, så att få på mig hörlurar och med en mikrofon framför mig som plockar upp varenda liten detalj är inte direkt min scen. Men, när Goran Grejdovic frågade om jag ville spela in en podcast i Revolutionärsstudion i Orten var det dock inte ens en halv fundering som krävdes innan jag tackade ja.

Jag står nog för 10% av visningarna på Youtube för Vi tiker ulika, och verkar aldrig kunna tröttna.

Då jag är en sådan katastrofal noob hade jag ungefär noll självförtroende. Var alldeles svettig av nervositet, HELA tiden. Det hjälper inte heller att jag tycker vartenda ord Goran säger är det roligaste jag hört. Plus då den extrema medvetenheten om mikrofonen gjorde att jag knappt vågade andas.

Det fanns en liten, liten röst inom mig som sa ”ska du verkligen skoja om sexarbete, feminism, nazister, RFSL, Talita, politiker som köpt sex, afghaner, utsatta människor, politiska ideologier och sexköpare?”
Den lite större rösten svarade ja. Ja, det ska du.

Goran är ett geni.

Fast vad vore väl lite satir utan att åtminstone en person blir förbannad? Det här fick jag i mailkorgen tidigare idag (bra att komma ihåg att jag publicerade MEDs svar gällande sexköpslagen igår):

Hej Lisa!

Tråkigt att du utav alla valt att stå på de blåbrunas sida och hånar dina egna kolleger. Tänkte du på alla dem som försöker komma ifrån säljandet utav sex när du skämtade på deras bekostnad?

Sen att du hyllar och berömmer dem som hatar såna som du och t.ex. invandrare fick dig att sjunka ännu mer.

Jag kommer sluta läsa din blogg om du inte tar avstånd från allt du gjort dem senaste dagarna.

1, Jag skämtar om vad jag vill. Och jag tänkte inte att ”oj, det här kommer vara supervärdefullt i debatten!”, utan att det skulle vara otroligt roligt att träffa Goran. Människor med humor kanske också ser att jag är en person som inte bara sitter hemma och är arg hela tiden, eller har sex för pengar för den delen, utan är som de flesta andra trots mitt val att sälja sex.

Oavsett det så skämtar jag faktiskt om vad jag vill. Om det kränker någon så kan man faktiskt låta bli att lyssna.

2, Jag ”hyllar” knappast några politiker. Däremot ger jag dem cred när de förtjänar det, oavsett vilket parti de tillhör. Skulle någon i V, MP eller S höra av sig för att de vill ha mitt perspektiv så är de jättevälkomna. Jag håller andan så länge 😉

3, Min lojalitet ligger hos mina fellow sexarbetare, alltid. Jag vet att inte alla gillar hur jag uttrycker mig, att jag ibland är olämplig eller pratar med ”fel” personer men det är så jag helst driver min kamp framåt. Om jag bara vore förbannad på hur allt ser ut hela tiden så hade jag varit död inombords för länge sedan. Gillar man det inte så står det en fritt att sluta läsa och lyssna på mig. Tänk vad fint det är med friheten att kunna göra vad man vill, va?

Vill du läsa mer intima texter av mig? Haka på min Patreon!

Nu ska jag vara ärlig – mina egna problem med sexköp i bostäder

Eftersom jag tror på ärlighet, nyansering och att jag själv ska framstå som trovärdig vill jag skriva om några saker som jag själv finner besvärliga (och inte har bra svar på).

Om vi plötsligt tänker oss den värld jag beskrivit tidigare; avskaffande av sexköpslagen och ändringar i kopplerilagen, så kan vi titta på några konsekvenser.

Får man hyra ut, hyra och nyttja en bostad för att säljas sex i så är det lätt att tycka, om man är för avkrim, att det vore jättebra. Men ärligt talat: vill DU ha en helt obegränsad mängd okända människor som springer i DITT trapphus?

Säg att du har en fyrarummare i kåken, som ett antal sexarbetare använder, hur många kunder kan det bli på en dag? Lämnar de ut portkoden till alla dessa? Gör de säkerhetskontroller? Vilka andra finns i byggnaden (en förskola kanske)? Är det lyhört (du vet ju inte högljudda dina sexsäljande grannar är)? Sena nätter med spring och oväsen?

Även om jag är helt för avkrim, så tycker jag inte att man kan ha vilken business som helst i sin bostad/hyrda lägenhet. Jag kan ju inte öppna en 7-Eleven hemma, som jämförelse, där folk mina grannar inte kan ha någon som helst koll på springer under dygnets alla timmar.

Därför MÅSTE kopplerilagen ses över i samband med avkrim. Jag gillar inte idén med reglering (som ni kan bläddra nedåt för att ta del av anledningarna till), men att fritt kunna driva vilket företag man vill i bostadshus går inte att argumentera för.

”Ja, men grannarna kanske festar och knullar och bjuder in 30 randoms per dag”. Det är inte heller ok, och det är det inte nu heller.

För att debatten ska gå hem hos ”vanligt folk” måste vi nog vara tydliga med att sexhandel inte hör hemma bland andras hem, kring deras barn eller på sätt som någon boende kan finna obehagligt i större skala. Skulle jag ta hem en kund hade inte mina grannar reagerat, men vore det ett konstant flöde av för dem okända män en glasruta bort från deras småbarn hade jag inte beskyllt dem om de kände sig olustiga.

Jag har som sagt ingen perfekt lösning, men det går inte att släppa denna typ av sexhandel fritt hur som helst. Kanske man kan hyra privata lokaler (alltså inte sanktionerade eller kontrollerade av staten, men tillåtna) på vissa platser? Nu kan vissa nog vilja skrika ”men det där är ju reglering!!” men nja. Jag vill inte bestämma var sexsäljandet får ske, eller på vilket sätt, men vi måste vara realistiska. Och jag ville ta upp en sak som troligtvis bör tas i beaktning.

Vad vill egentligen grupperna som är emot sexköp?

I utbildande syfte har jag de senaste dagarna läst på om de organisationer och nätverk som ofta talar av egen erfarenhet av sexsäljande, och speciellt de två jag är mest bekant med sedan tidigare: IDH (intedinhora) samt Talita.

Det som nog de flesta hyfsat insatta förstår är att de talar för att sexköpslagen ska bestå, och att den även ska skärpas, med bland annat borttagande av böter ur straffskalan för sexköp och att sexköp som sker utomlands ska kunna bestraffas i Sverige.

Jag förstår också att om man råkat illa ut när man sålt sex, speciellt så kontinuerligt som många i berättelserna från dessa organisationer gör, så ser man sexköparna som förövare och man vill att dessa ska straffas. Blir man utsatt för våld eller hot i någon form så är detta alldeles självklart. I ett tidigare inlägg beskrev jag min syn på varför vissa hamnar i dessa situationer, medan andra snarare gör allt (för att vi har förmågan) att undvika dem.

Jag vill göra det tydligt att jag inte beskyller utsatta människor för deras situation, och ser mönster i varför de agerar på det sätt de gör. Min kritik i ovan länkade inlägg, och här, handlar om vad deras arbete gör mot andra. Men framförallt: mot de själva.

Att anse att våldet de får utstå är på grund av sexköpet i första hand, och inte att de utsätts för misshandel, våldtäkt, olaga hot eller människohandel. Det verkar i narrativet vara sekundärt, om ni förstår hur jag menar.

Männen som gör dessa saker ska åtalas för just misshandel, våldtäkt, olaga hot och människohandel, inte ett nesligt sexköp.

I en perfekt värld vore alla familjer välfungerande och antingen slutade behandla sina barn illa eller fångade upp dåligt mående hos barnen, oavsett anledning. Vi hade också haft bättre psykiatrisk vård och andra hjälpinstanser. Tyvärr faller många genom stolarna, det kan ingen förneka, så då resonerar jag: tänk om antisexköpsgrupper, istället för att attackera just konceptet ”sexuella tjänster i utbyte mot ersättning”, la sin energi och kunskap på att lobba för bättre psykiatri, mer stöd till svaga, och liknande initiativ.

När jag skrivit om organisationer som brinner för en sak tidigare så har jag alltid stått fast vid att man inte borde göra sitt område för brett. Det blir för svårt för oinsatta människor att ta till sig om man ska kämpa för flera saker samtidigt. Och vissa kanske tycker en sakfråga är bra, och en annan sämre, och då väljer att inte stötta dem alls.

Nu säger jag inte att IDH, exempelvis, misslyckats med det de huvudsakligen vill göra; nämligen koppla sexköp till våld. Det är inte så svårt när man i prime time tv kan berätta om de våldsamma sexköparna för en publik som inte har någon annan syn på det. Däremot misslyckas man med det som jag personligen är övertygad skulle hjälpa utsatta mest: att bekämpa grundproblemen.

Jag vill heller inte spela dum för att gynna ”min sida”. Tex Talita HAR säkert hjälpt utsatta människor, även om jag ställer mig tveksam till deras motiv och att deras aktivism i ämnet är onyanserad och farlig. Medlemmar i IDH KÄNNER sig säkert stärkta i gruppen, men jag är ändå kritisk till hur det långsiktigt är hälsosamt och, även här, är deras metoder i debatten skadliga.

IDH har en oifrågasatt MO där psykisk ohälsa i grupp manifesteras med alla konsekvenser det har, och Talita drivs av radikalt kristna värderingar. Ganska olika på ytan alltså, men har gemensamt att man vill skärpa straffen för sexköp (och lite annat i samma stuk).

Så jag undrar vad man EGENTLIGEN vill? Är det att skrämma bort sexköpare, kosta vad det kosta vill? Eller inser man, speciellt i IDH, att man kanske dragit det narrativet lite väl långt när man online kan hitta inlägg om hur deras medlemmar massanmält andra medlemmar (alltså för att tysta dem) för någon inte varit ”tillräckligt utsatt”? Vågar någon säga att ”hörrni, vi kanske skulle pusha mer gällande stöd och hjälp istället?” och finns det tänket ens?

Det här ”vi mot dem” känns tråkigt och onödigt. Vad de anser är deras problem på grund av sexköp (vilket jag alltså anser är en ohederlig och skadlig förenkling) är fortfarande i gemene mans ögon värre än de problem vi möter i och med sexköpslagen, och den syn på sexarbete som de och många, många andra driver. Jag tror alltså att det i grund och botten är så att deras problem är något vi är lika emot som dem, men vi har olika tankar om hur vi gör det bättre. Dessvärre har de precis noll omtanke om oss (kan förstå att om man mår dåligt och är övertygad om problembilden så har man inte mycket sympati övers för andra, det verkar rätt vanligt).

Jag tror ingen, speciellt inte jag, kan övertyga dem om något annat. Därför hoppas jag innerligt på steg 1 i min plan till avkrim kan göra att känslor inte längre får styra, men att de självklart fortsättningsvis ska lyssnas på och has i åtanke.