How to do it: tredje dejten

Er återkommande expert Lisa ska nu här förtälja om en dejt med en vansinnigt stilig engelsman (ej GH för en gångs skull) som i alla avseenden var perfekt. Texten skrevs till någon jag fortfarande saknar. Läs och lär!

Jag måste göra något rätt för trots att jag jämförde hans lands imperialism med nazi-Tyskland så fick jag ligga. Jag bråkade alldeles för mycket om politik och historia och gjorde allt annat än att hålla mig på mattan. Tog med honom till en jamaicansk, tokfull och skränig restaurang och sjöng med i reggaelåtar. Smygfotade Whitesnake som dök upp i sin turnébuss. Träffade en amerikansk tjej i baren på Akkurat och pratade med henne om mikrobryggerier i säkert en kvart medan han väntade vid bordet.

I morse såg jag ut som en av medlemmarna i Whitesnake, förresten. Speciellt i håret. Han sa att ”det var gulligt”. Och att jag är lika vacker utan smink. Och en massa andra lögnaktiga komplimanger. Han ville ta med mig till något fancy brunchställe men jag ville bara hem och titta på ett avsnitt av Steve Wilkos Show med rubriken ”did my boyfriend rape my mom?”

Fick ett meddelande nyss om hur bra gårdagen var och frågan om jag gjort något vettigt idag. Jag svarade precis det ovanstående. Ja, jösses. En så kallad ”hot mess”, det är jag det. Bevisar det om och om igen. Fattar inte hur HAN, som är den i det närmaste perfekta mannen, kan vara attraherad av mig. Jag måste vara helt banbrytande bra i sängen.

”I don’t want to love you”

Var vad jag sa till GH.

Jag hade en fråga till honom, en som jag verkligen behöver få ett svar på. För att sätta stopp på misstankarna om otrohet kan jag säga att det inte är vad allt detta kaos beror på.

Han verkade inte vilja göra det trots att det var mitt krav för att träffa honom. Annars hade jag smugit dit när han inte var där. Krossat hjärta igen. Satt på golvet och grät; ni vet sådär uppgivet. Alla löften och planer. Huset i södra England, våra barn (tre för att vara exakt) och två knäppskallar så fulla av kärlek att vi haft alltför många nära döden-upplevelser. Jag har länge vetat att allt det där är borta men nu blev det så verkligt. Att se honom fick mig att förstå att den här jävla idioten jag älskar mer än något annat valt att slänga allt åt helvete.

När han kom in och satte sig mittemot mig visste jag inte om det var ”du är min marionettdocka, now dance bitch”-GH eller den jag (kanske) kände som är lika trasig som jag.

Han sa vad jag behövde höra. Det var en sådan enorm lättnad men det var också exakt vad som kunde bli mitt fall. 

Han bad mig se på honom men jag sa att jag inte kunde. De där ögonen MÖRDAR mig. Han kröp in bakom mig och höll om mig. Ännu fler tårar och sorg över att vi aldrig kommer ha allt det där. Men nu kändes det som att han insåg samma sak, och kanske släppa hans grepp, det psykologiska alltså.

Nu kommer vi till mitt fall. För det visste vi alla skulle komma, inte sant? 

Genom hans manipulationsförmåga (man blir inte rik på att vara hederlig…) fick han mig att titta på honom och då, ja, då faller jag som en sten. Han kysser mig. Och helt vansinnigt bra sex följde; old days style.

Det känns som det var för ungefär ett år sedan. Och jag tänker låta mig själv lämna den här helgen med ett mindre fruktansvärt minne av vår tid tillsammans. Det är jag värd. Och det vore en jävla guldbragd om han kunde få mig att må sämre än den där sista kvällen för ett par månader sedan.

I morse frågade han om jag ville låna duschen innan jag gick: ”no, I’ll shower tonight before I sit on your face”.

(Och behöver inte bli tyckt synd om, idiotförklarad eller bannad – det klarar jag bra själv.)

Draft: En vardag

Ett icke publicerat inlägg. Ville kanske inte verka svag eller elda på ert motstånd mot GH. Nu får ni det så håll till godo, bitches.

Fredag då, mina vänner. Dagens lågvattenmärke var att jag under en springtur fick en käftsmäll i form av en smak i munnen som påminde om att dricka fimp-öl ungefär. För det har väl alla gjort i yngre dagar?
Antingen finns det spöken helt plötsligt eller så har jag ådragit mig en ruskig sjukdom.

Det kan också vara någon mental reaktion på att allt kanske inte står rätt till. Jag känner mig lite inlåst. Ensamheten vet ni om och den trivs jag med men saknaden efter min familj börjar smyga sig på mer och mer. GH är väl inte riktigt min familj längre; eller det känns inte riktigt så även om det var den viktigaste anledningen till att jag flyttade hit.

Jag har aldrig haft det dåligt ställt. Aldrig saknat något under min uppväxt. Efter skolan levde jag som man gör (det vill säga under eller prick på minimigränsen) men saknade inget eftersom vi mest levde på öl, cigaretter, nudlar och varandra. Sedan hyfsat välbetalda jobb och ett ansenligt kapital från sexarbete.

Men min situation nu, även om den är i viss mån liknande, innebär överflöde. Det kommer hem brev från sådana där människor vars arbete är att göra rika rikare. Vet inte hur många AGMs GH springer på. Vi har en jävla advokat på stand-by!
Jag bor i en stor lägenhet i ett fint område, nära till precis allt jag älskar i både storstad och samtidigt ett stenkast från naturen. Jag har två jättebalkonger att drälla och plantera växter att försumma på.
Jag får ”månadslön” vilket hade känts mindre konstigt om jag kunde se det som en slags sexlön. Eftersom han inte ligger med mig så är det väl… Ja, vad fan är det? Dåligt utförd städtjänst? Tvättservice? Oavsett vilket så är jag klart överbetald.

Jag är inte den som skryter, som ni redan märkt, men nu har ni lite bakgrund.

Det här ska jag förstås vara tacksam för. Och det är jag. Men det suger ibland, trots det.

Att bli synad

Ju mer jag skriver desto mer blir jag synad. Det är lite roligt att vissa av er håller sådan koll på mig.

”Men förra året skrev du faktiskt att…!”
”Du sa ju att du inte hade…!”
”Nyss tyckte du…!”

Visst kan jag motsäga mig själv då och då. Ibland är det för att jag får ändra några små detaljer för att inte outa mig själv totalt. Men oftast är det för att människor inte kan läsa eller tänka. Och om det handlar om minne så kanske det är bättre att strunta i att kritisera mig om ni inte faktiskt vet eller minns eller kan läsa.

Jag är glad att ni bryr er. För jag bryr mig också.

Vad jag vill ta upp är kritik som inte kommer från rabiata feminister. Även den har ökat vilket jag förstår och till viss del uppskattar. Dessvärre är jag borderline-högfärdig och blir nästan förnärmad när jag blir kritiserad.

Missförstå mig inte – mina åsikter är ni välkomna att inte hålla med om. Men var lite snälla. Jag är ju ömtålig som ni vet.

Ny plattform!

Scrolla ned för ett nytt kapitel om min förvirring.

Men, välkommen till min ”nya” blogg!
Jag bytte för att Bloggers användarvänlighet är i stil med Skatteverkets telefonkö.
Deras inbyggda stats tool har en diff på 40-60% med Analytics.
Det GÅR inte att skriva från mobilen för att de inte erbjuder en mobilversion!

Den är dock ihopslafsad igår kväll så det saknas väldigt mycket och en del inlägg ser lite konstiga ut. Men nu är ”Om” och ”Kontakt” uppe till vänster vilket lämnar en massa kul plats i sidokolumnen. Vad jag nu ska lägga där.

Jag skulle hemskt gärna vilja få feedback! Blir ni blinda av färgschemat? Är navigationen kass? Är fonterna svårläsliga? Kan ni tipsa om teman som skulle passa den här typen av content?

Alla inlägg borde ha hängt med men märker ni att något saknas eller ser konstigt ut, vänligen hör av er.

Alltså ny plattform, samma dravel!

Valnatt!

Lisa kl 22: ”OMG vad glad jag är att jag har världens sämsta dygnsrytm och kan vara vaken hela natten!!!”
Lisa kl 00: ”zzzzzzzzzzzzz”

Så brukar det gå till.

Jag tycker det är roligt att se reaktioner. Resultatet är same shit. Båda verkar helt jävla dumma i huvudet och politiken de driver styrs i slutändan av deras stab. En vinst för Trump vore dock extra kul enbart för att bevittna svensk medias hysteri. Förväntar mig något i denna stil:

(Notera gärna att Fridolin hade en ”fontänfest”… Hrm.)

Men en konstig sak med spänning är att det gör mig kåt. Hade det funnits en man i närheten hade han inte kommit enkelt undan. Vette fan vad det beror på.

Apropå det: har fortfarande inte beställt min Womanizer… Om någon vill sponsra en så vet ni hur ni når mig —->

Mansfria tisdagar

Fred löser världsproblem.

FRED! Din jävla hjälte! Att du saknar de fack du efterfrågar i din diskmaskin är oacceptabelt och som straff ska nu alla män ligga i ett dike en dag i veckan! Genialiskt!
Jag som trodde Åland inte var tillräckligt representerade i HBTQGDWN72 ❤

Fred, som måste vara Ålands hetaste hen, vet vad han talar om och har förstås tänkt igenom sina påståenden och potentiella konsekvenser med sitt briljanta förslag.

Först och främst vill jag gärna se en uppföljning från Fred om vad män har gjort som är bra. Det vore kul. Vi vet redan om diskmaskinen trots dess brister. Finns det något annat månntro? Eftersom han kan räkna upp så mycket dumheter män ställt till med så måste man ju utgå ifrån att de positiva uppfinningarna skuggas av dessa.

För det andra vore det otroligt kul om Fred fick sin vilja igenom. Hur skulle samhället se ut under tisdagarna och vilka effekter skulle deras frånvaro få i det långa loppet? Jag menar, om alla män låg i ett dike en dag i veckan; spännande! Som en stark påhejare av sociala experiment vill jag se detta hända så mycket att jag spricker.

Tänk alla arbetsplatser! Inte bara tråkiga kontor utan kollektivtrafik. butiker. servicetjänster, underhåll, byggarbetsplatser. media, restauranger, Nisses Asfaltsservice AB och ni fattar.
Jätteroligt! Jag slår mig gärna ned på en central plats och åskådar spektaklet. Hur mina könsfränder äntligen blommar ut och ror hela skiten i hamn. Äntligen!

Heja Fred! Jobba hårt nu så vi får se ditt förslag besannas (fast inte på tisdagar).