En fantasi: inbrottet

Jag har en fantasi som utvecklats på grund av någon jag känner relativt väl vid det här laget. Ni vet; han jag träffade som kund och sedan har det… ja, blivit som det blivit.
Exakt varför håller jag för mig själv men han ”vet var min brevlåda bor” av olika anledningar.

Scenariot har faktiskt potential trots att det, om allt klaffar, kräver en hel del ”conditioning” från min sida. Det låter som att jag är ett riktigt creep och det kanske jag är vid närmare eftertanke. Fantasin har under en tid vridits fram och tillbaka; åh, alla möjligheter! Men för er skull ska jag presentera en variant, grövre än det sannolikt skulle ske men en dag kanske?

Mitt fina hus i Sverige är brottsplatsen. Dörren är olåst. Mindre dumt än att lämna nycklarna i den men herregud vad korkat. Oops. Som gjort för oönskade besök.

Jag hör inte det svaga knarrandet från varken dörren eller trappan vid entrén, jag är mitt uppe i att äntligen se klart Memento. En av de där filmerna man tydligen måste se medan jag mest blir mind fucked. Däremot anar jag ett dovt ljud när dörren stängs. Vad var det? Reagerar inte nämnvärt förrän jag ser en gestalt vid hallen. Tusen tankar på en gång, trots att jag vet att det är iscensatt så rusar adrenalinet. Sovrummet är närmast men för att komma dit måste jag ta mig åt samma håll som honom. I en rusch tar jag mig genom dörrhålet men får plötsligt en arm runt midjan som drar mig ut mot vardagsrummet igen.

Panik. En stark arm om halsen och den andra nu i ett nytt grepp om mina armar. Jag får inte fram några ord; kippar bara efter andan. När han har ett fast tag om mig lägger han hakan vid min axel och jag känner hans värme.
”Shhh… Skriker du måste jag göra dig illa och det blir inte kul varken för dig, grannarna eller polisen som blir tvungna att se det här.” Nu tyngre andetag. Jag försöker riva honom för att få honom att släppa men jag har inte en chans. Han är alldeles för stark.

”Jag har studerat dig länge nu. Du verkar så bekymmerslös och snäll. En tjej som behöver en dos av verkligheten. Om du bibehåller lugnet som du gett sken av så kanske det här blir en ganska stillsam affär.” Hans lugna, mörka röst gör mig än mer skräckslagen men den där besinnade sidan av mig inser att jag måste följa hans regler för att inte göra det värre. Några vaga ”snälla” och ”vad gör du här” kommer ut men annars är det mest flämtande. Han är uppenbarligen viljestark och om jag inte hittar en enkel lösning så är jag helt utlämnad. När jag rusat igenom alla realistiska alternativ ger jag nästan upp. Min mamma sa alltid ”skrik, oavsett” men i den här situationen, när min förövare definitivt är inte vilken påverkad galning som helst, ser det ut att vara lönlöst. Insikten fick mig att bli utmattad och uppgiven.

Medan jag hoppades att jag skulle tappa medvetandet slet han i mina kläder som var enkelt, jag hade bara shorts och linne. Jag drog upp, jag drog ned, snyftandes men återigen hade jag inte en chans. För stark, för bestämd. Trots att jag inte noterade det då så var han hård. Jag kände det mot ryggslutet. Det här eggade tydligen honom. Egentligen visste jag inte vad han egentligen var ute efter. Ville han skrämmas för att stjäla mina saker? Vem tar risken att bryta sig in hos mig för att våldta mig? Det verkar så sjukt, så meningslöst. Varför inte vid den mörka fotbollsplanen jag springer förbi nästan varje kväll? Eller om han nu så gärna vill ha min iPhone och spruckna laptop; varför inte när jag inte var hemma?

Uppenbarligen handlade det inte om mina prylar utan det handlade om mig. Det visade han när han lyfte mig mot soffan och vek mig genom att trycka upp mitt lår. Ett hårdhänt tag mot min nacke när han tryckte mig ned, med den andra handen öppnade han sansat sina byxor.

Och med det, mina vänner, lämnar jag er åt era egna fantasier. För visst är den fin? Jag och Mort har den ofta i tankarna. Min fina vän (eller vad fan han nu är) vet ungefär hur jag tänker kring detta. Kanske blir min fantasi verklighet. Eller inte. Jag har och har haft många fantasier som stannat precis där och det är helt okej. Om det inte blir med honom så träffar jag definitivt någon annan depraverad själ som går igång på Inbrottet Som Lisa Önskat Länge. Tipsa inte honom om min blogg bara.

Minnet tjänar mig väl (ibland)

Färsk träff i bloggen? Ja, nu har ni tur eller hur ni väljer att se det.

För det första ville jag ställa in för att jag läste citat av Ayn Rand som jag visste väldigt lite om (och att inte veta är oacceptabelt). Inget ovanligt egentligen; jag har avbokat allt möjligt som när jag upptäckt Pol Pot eller världens mest dödliga flygkrascher, maritima katastrofer eller kemiska olyckor.
Då jag vet själv hur det är att bli i princip dumpad av andra så lämnade jag Rand åt sitt redan klargjorda öde och begav mig in mot SW1. Gladde mig åt att National Gallery hade stängt så den distraktionen inte gjorde sig påmind.

Den här dejten var med en stereotypisk engelsman. Typen som får mina ögon att glittra. Allt annat stämde också, som vanligt, så spänningen låg i hur våra personligheter skulle samspela och vad jag behövde småskruva med, göra avkall på eller ösa mer av.

När vi tog farväl sist så viskade han ”God, I loved when you teased me” mitt i kramen på Marylebone High Street. Tyckte att jag hade avväpnat honom och då män tenderar att dra sina svärd igen så såg jag fram emot att göra om processen; nu med insikten att det var fullt möjligt. Den här gången mindes jag hans ord väl.

Han är bra på komplimanger. Jag klädde av och hyssjade honom. Han var hård när jag gick ned på knä och kommenterade hur fin han var. Rörde lätt vid hans lår och kuttrade saker som ”I love this crease, it makes me shiver when you touch it”. Man kan säga att jag gjorde allt annat än att röra vid hans kuk. Min blick pendlade mellan att se honom i ögonen och att beskåda hur hans kropp reagerade på allt jag sa och gjorde.

Han började givetvis bli frustrerad vid det här laget. Jag kysste försiktigt hans ljumske så att mina ögonfransar vidrörde hans pung – ett beprövat knep som märkligt nog retar ihjäl karlar. Behöver en kamratlig professor i Omfattande Sexuell Forskning™ på detta område tror jag, ansök här ->
Praktiskt taget nämna allt jag vill säga och han höra, behandla honom varsamt, som ett mindre pälsdjur, utan att låta det gigantiska ståndet jag hade i ansiktet avleda mig.
Läge att ställa fler frågor; nu mer rakt på sak.
”Would you like me to kiss this part here?” utan att vänta på svar. Klart välkommet.
”How about here?”
”Now mister; would letting my tongue run all the way from beneath your balls to the tip of your cock be to your liking perhaps?” Det var det.

Man får inte försumma resten av kroppen och med det har jag till slut bestämt mig för att skriva ned några knep jag använder vid oralsex. Håll utkik!

Han berättade att han äntligen kommit över någon. Enligt låttips från mig sist citerade han en rad som alltid resonerar med mig: ”now these sad songs ain’t gonna sting, you know” och jag lät fingrarna glida in mellan hans. Visste var orden kom ifrån, satte på Ballad of a patient man och log nöjt med huvudet på hans bröst.

 

London var molnigt men sprudlande. Massor med glada människor ute men det där med att stå ute i t-shirt med ölen på pubens fönsterbräda har jag dock inte lärt mig uppskatta ännu. Hade inget behov av att vara ute längre för jag mindes att det fanns en avokado hemma.