Att träffa en oskuld

Senaste gången jag träffade en oskuld var ungefär fem år sedan. Trots hans självklara nervositet gick det galant och jag ska erkänna att få vara någons första var rejält upphetsande.

Nu är det dags igen på lördag och tankarna på mötet tar upp orimliga mängder av min tankeverksamhet. Han är inte bara oskuld, utan dessutom okysst.

Den första frågan de flesta skulle ställa mig (som jag inte kommer besvara) är förstås varför en vuxen man kan leva rätt många av sina vuxna år utan att ”lyckas”. För att vara krass: vad är det för fel på honom? Jag nämner detta för att inte framstå som ignorant nog att låtsas om att jag själv inte undrar detta när oskulder kontaktar mig.

Läs mer »