Skampatrullen – ultimat en fråga om anständighet och fria val

Man kan tycka och känna lite blandat kring det som patrullen säger sig kämpa för: att kvinnor ska hitta en man, skaffa familj och hålla sig konservativa. Man ska inte lägga upp lättklädda bilder eller annat som anses inte passa den ideala konservativa kvinnan.

Läser man lite noggrannare, eller ser vad vissa individer skriver, är det dock tydligt att man inte enbart söker att sprida dessa budskap, utan man ska göra det genom att helt enkelt vara taskiga. Istället för att skapa opinion och visa att dess anhängare är intellektuellt och moralistiskt mogna så samlas man kring hashtaggen genom att inbitet jaga ”bevis” på det ”sönderfallande samhället” ackompanjerat av elaka kommentarer.

Som opinionsbildare själv, med min blogg, Twitter och närvaro på forum som plattform, kan jag tycka att deras förfarande är märkligt. Jag vill, om än anonymt, bygga en viss känsla av respekt och tillit då jag anser att den grunden är vida mer stabil för att folk ska lyssna på riktigt, än en sensationslysten explosion grundad i elakhet och personliga påhopp. Nu har de förstås lyckats få mer spridning på ett par veckor än vad jag lyckats skrapa ihop totalt under flera år, men frågan är om det i slutändan är den typ av uppmärksamhet som är långsiktig för en rörelse?

Även om man håller med dem i sak, om sedlighet osv, så är det nog ändå få som öppet väljer att ansluta sig då retoriken är stenhård och hänsynslös. Det är inget de flesta svenskar vill eller orkar stå bakom, eller ens ta till sig. För att bygga denna tes har jag funderat på människor i min närhet. Det finns nog några där som kan tycka att sexualiseringen i samhället har gått lite för långt, och det kan till och med jag själv tänka när något specifikt dyker upp. Flera känner nog att de vill påminna om att internet aldrig glömmer och att man ska vara försiktig med vad man lägger upp för alla att se, oavsett anledning till försiktigheten. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av dessa skulle ens överväga att haka på skampatrullens metoder eller uttryckssätt. Inte en enda.

I grund och botten handlar det om människors rätt att välja själva, och den grundläggande respekt som jag och de allra flesta är uppfostrade att visa andra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur lätt det verkar vara för vissa att vara elaka mot varandra. Mår man bättre, eller mår man ens bra från början? Inser man att det är riktiga människor man i grupp ger sig på? Och helt ärligt, hur orkar man hålla på så här, ofta flera timmar om dagen som det verkar, att leta efter och sedan dissikera någons livsval? I denna process, har man vid tillfälle stannat upp och tänkt ”är det här vad jag vill göra mot en annan människa?”

Med anständighet i rubriken menar jag inte den som hashtaggen förespråkar, utan det anständiga att vara en sansad och snäll medmänniska. Inte flippa ur över saker man inte har ett dugg med att göra i en slags villfarelse att man hjälper de man ger sig på.

Ja, de har lyckats bättre än jag på att sprida sina budskap. Jag kan dock stå rak i ryggen med att inte använda fula knep eller personpåhopp när jag försöker skapa opinion kring sexarbetares rättigheter.

En annan sak som är tydlig, och säkert vanlig när sådana här ”rörelser” poppar upp (jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla dem) är att några småkonton nu hittat sitt kall. Ungefär som att de tänkt ”NU har jag hittat en slags grupp där jag kan göra nytta, genom att scanna Twitter efter konton och poster som minsann borde skämmas!”

Två sådana har hittat till mig nyligen och det de hakade upp sig på var ett över två månader gammalt inlägg om mitt lotteri. Jag kan tycka det lite förvånansvärt att just lotteriet var triggern när mitt konto innehåller så mycket värre, men ok. Sexlotterier får jag väl erkänna är ganska dekadent. Jag kommer inte länka eller uppmärksamma dessa och här är varför:

Jag vill inte ge dem uppmärksamheten.

Jag vill inte att det ska bli någon diskussion där mina fina följare sedermera kallas taskiga saker, eller att riskera se mina följare använda liknande epitet. Undvika en shitshow helt enkelt.

Och jag minns när jag, som jag kallade det vid tillfället, spenderade någon timme på ”the dark side of Twitter” för ett par månader sedan. Alltså trådar som försvarade sexköpslagen med alla de klassiska argumenten och jag höll på att få psykbryt när vad jag än skrev duckades mina argument, eller fultolkades. Mådde faktiskt inte så bra och insåg att jag inte hör hemma på den arenan.

Jag tror inte det blir någon grej av dessa uppmärksammanden heller. Vi sexarbetare är ändå lite för enkla mål och det är inget man kan säga till oss som vi inte hört förut. De kan tycka att vi är osedliga, omoraliska, äckliga. Tro mig, vi har redan hört det.

Om man vill nå ut med en ideologi och få med sig människor på tåget är det bra att tänka lite långsiktigt och utanför sin minimala och extrema bubbla på Twitter. Retorik och trevligt bemötande tenderar att generera mer respekt hos de flesta och här har man fatalt misslyckats i sin tro att det nya WOKE är att vara taskiga mot folk på nätet.

Oavsett vad man tycker borde man alltid ställa sig frågan som en av mina favoriter på Twitter @FLICKALILLA ställer: ”behöver jag verkligen vara en jävla fitta idag?”

Recap av sexlotterierna och träffar med vinnarna

Nu när två framgångsrika rundor av lotteriet är avklarade och vinster ”utdelade” vill jag för transparensens skull berätta lite mer.

I första rundan såldes fler lotter, trots att det var mindre tid. Gissar att det var nyhetens behag. Inför den andra svängen anade jag att detta skulle ske så testade att ha olika prisnivåer. Ni kan läsa om dem här. I första hade jag ett ”fast pris” som var en dejt på fyra timmar. Vinsten i runda två blev två timmar.

Vinnare numero uno träffade mig över en mycket trevlig middag. Ni vet när man försöker hitta vad man kan tänkas ha gemensamt och hur roligt det blir när man hittar det. Jag brukar inte ha några större problem att finna åtminstone en sak där vi till slut är mest ”MEN GUD JAG VET EXAKT VAD DU MENAR!” Det är en bra egenskap, att vara en nyfiken person med lite livserfarenhet och breda intressen i detta yrke må jag lova.

Han fick också en blygsam Twitter-recension:

Nästa vinnare la direkt till två timmar till sin vinst då han ville ha mig med ut på en shoppingrunda. Någonstans hade han hört att jag har ganska bestämda åsikter om mäns mode (var han hört det har jag ingen aning om men kusligt nog stämmer det). Därefter tog han med mig till en vinbar jag tidigare inte ens hört talas om och introducerade mig för ett par sorter som även de var helt nya för mig. Top fucking notch.

Sidnot: jag kommer inte berätta vilka restauranger, barer eller hotell vi besökte då det knappast behöver vara offentligt. Med det sagt tipsar jag gärna via mail om någon behöver idéer. 

Ingen har sagt det, men några kanske tänkt det: i båda omgångarna gick jag plus på vad vinstens värde egentligen var. Det stämmer, men egentligen har det nog inte varit min mest vinstdrivande idé. Adminjobbet är rätt duktigt tidskrävande. Trots det har det varit väldigt roligt; speciellt att kontakta vinnarna. Att på ett fint sätt säga ”CONGRATS mister, you’ve won access to my pussy and brain!” är ändå rätt kul.

En sak som förvånade mig var hur lite folk ändå krånglade. Jag förväntade mig en uppsjö av genompuckade frågor och allmänt gnäll men med endast ett par undantag slapp jag sådant. Jag är tacksam att jag la tid och energi på att författa reglerna tydligt och genomgående för att cover my ass. Nu har det ju inte hänt, men en mardröm vore ifall vinnaren inte klarat min (i och för sig ganska enkla) säkerhetsprocess och jag var tvungen att säga ”sorry, NEXT”. Peppar peppar osv.

Jag planerar att köra ett lotteri till innan jul men är smått orolig att folk tröttnat och jag inte lyckas skrapa ihop lotter nog som gör att det känns lika roligt som tidigare. Därför får ni gärna höra av er om ni är intresserade så jag vet om efterfrågan finns.

Jag tar också mer än gärna emot tips och förslag på vinster, vinststrukturer eller rent av bara roliga, tokiga idéer.

Antingen i kommentarerna nedan, via email (hej@lisaslappar.com eller lavina.sonn@gmail.com) eller genom något av alla kontaktformulär jag har både här och på min eskortwebb.

Återigen tack till alla som varit med hittills!

Att träffa en oskuld

Senaste gången jag träffade en oskuld var ungefär fem år sedan. Trots hans självklara nervositet gick det galant och jag ska erkänna att få vara någons första var rejält upphetsande.

Nu är det dags igen på lördag och tankarna på mötet tar upp orimliga mängder av min tankeverksamhet. Han är inte bara oskuld, utan dessutom okysst.

Den första frågan de flesta skulle ställa mig (som jag inte kommer besvara) är förstås varför en vuxen man kan leva rätt många av sina vuxna år utan att ”lyckas”. För att vara krass: vad är det för fel på honom? Jag nämner detta för att inte framstå som ignorant nog att låtsas om att jag själv inte undrar detta när oskulder kontaktar mig.

Läs mer »

Att sluta sälja sex

 

Den här helgen är min sista som Lisa/Lavina på några månader. Going out with a bang, bokstavligt talat: en helnatt, en trekant och en charmig engelsman är planerade (hittills…)

Sedan denna paus blev bestämd har jag några gånger tänkt ”GUD VAD SKÖNT ATT SLIPPA DETTA” när vissa mail kommit in.

En snubbe ville boka en längre träff och då tenderar jag att vara något mer tålmodig. Han tog nämligen inga egna initiativ utan svarade bara ja eller nej på frågor. Till slut var vi överens och plötsligt trillar det här in:

Hej Lavina!

Om vi träffas och så. Får jag komma i dig då?
Om jag får det så är det jätte snällt av dig i så fall.

Jag är inte så förtjust i att använda kondom förstår du.
Jag gillar när spermierna liksom bara flödar ut med en härlig fart
och liksom vet vart dom är på väg.

Vänta, jag ska bara gå och kräkas.

Imponerande nog lyckades en annan skriva hela mailet i ämnesraden och dessutom helt utan interpunktion:

Hej vill knulla snygg vältränad välutrustad 22cm vill ge dig ett jävligt bra ligg oxå har du bil?

Ibland ramlar någon white knight/captain save-a-hoe/moralkärring in. Då kan det se ut såhär:

Hej!
Jag är inte intresserad av träff eller någon annan affär för den delen. Du vill gärna bli utmanad intellektuellt. Är nyfiken på vitsen med att betala dig för dina ”tjänster”. Tycker du att flickvänner och fruar inte ”räcker till”? Varför ska man betala dig för sociala och sexuella upplevelser och till och med för att du ska skriva erotik? För mig känns det så onaturligt då dessa saker hör till vanliga relationer. Med det syftar jag på förhållanden, vänskap, kk osv.

_____________________
Ovanstående tror jag övertygar de flesta om varför den annalkande pausen inte direkt gör mig upprörd. Jag är också rätt trött på inställda möten, konstiga tider, att behöva vara misstänksam och på min vakt. Det tär på mig efter ett tag.

Nog om det negativa! Jag kommer definitivt sakna dessa anonyma och samtidigt intima möten med människor, utmaningen i att skapa mind blowing sexuella upplevelser, roligt trams som klädpoker och nerd-offs. Det ligger ju också en viss frihet i eskortandet man inte finner i många andra yrkesroller. För att inte nämna pengarna.

Nu ska jag göra mig iordning för en helnatt med en man som rest långt bara för att träffa mig. Han är bra på att kyssas och vi har mycket gemensamt. Tror det kan bli en bra början på avslutningshelgen.

State of the L – 21 maj

Jag har haft en hel del roliga träffar på sistone. Till er stora besvikelse måste jag nog spara de flesta detaljer till kommande bok (böcker?) Ni som följer bloggen har ju i flera år fått gratismaterial (VARSÅGODA FÖRRESTEN!) så nu tillåter jag mig vara lite snål.

Det som beskrivs i tweeten ovan är en av aktiviteterna jag roat mig med, halventusiastiskt må tilläggas. Jag har också jobbat med en kollega; vilket var fantastiskt roligt och definitivt bokmaterial. En annan kund att minnas var en som mitt i dejten tyckte att vi skulle gå ut och ta en öl. Mitt ego ba ”wtf??” men det visade sig att han helt utan att visa det redan hade kommit. Antingen har jag tappat stinget eller så är det tvärtom. Mycket märkligt, men trevligt, hursom.

På det privata planet är jag lojal mot min BFF4lyfe Benjamin. Inte för att jag direkt valt det, men för att inga intressanta kandidater (läs: GH) finns att tillgå. Det hade bokstavligt talat varit väldigt torrt innanför mina väggar utan Ben och Mort. GH skickar meddelanden om att han älskar och saknar mig och blabla och jag undrar varför i helvete han inte bara packar ned kuken och kommer hit.

Förresten har min blogg för första gången betygsatts och hamnat på en respektabel fjärdeplats. Kolla gärna in hela listan här och avgör själva.

Den senaste tiden har jag på bokfronten insett hur mycket ”branschhemligheter” det bakas in i den. Alltså; det är så pass många hemligheter att den kan innebära slutet på min karriär som hora så om ni inte köper den lär jag hamna på gatan. Tänk på det när den väl kommer ut. Låt detta påverka era konsumtionsmönster. Ha en bild av mig hemlös när ni står och tvekar mellan min och PK-Camilla Läckbergs 189:e deckare.

No pressure.

Stars of rosa sidan – part 9

DEN ÄR UTSEDD! Rosa sidans i särklass bästa annons, alla kategorier:

Hej! Behöver du ta dig nånstans, men har inget körkort/taxin är för dyr? Då kan min ”fake taxi” vara något för dig! Dealen är enkel, jag kör dig till och/eller från platsen och i mitten av resan (eller där vi hittar ett bra ställe) betalar du mig på ett enkelt sätt (alltså en bj eller snabbis).

Sköter givetvis hygienen och är inte ofräsch, ser bara ut som en gravt misslyckad abort som någon därefter slagit en spade i plytet på en gång för mycket.

Jag skojar inte. Den är äkta.

Förutom den briljanta avslutningen tycker jag idén är så urbota dum att den blir genialisk.

__________

Den ovanstående är förstås totalt oslagbar och RS har varit så deprimerande på sistone att jag inte haft lust eller tid att spana efter andra roliga bidrag till denna serie. Däremot gillade jag denna text. Den är så simpel och grammatiskt inkorrekt att jag på något vis älskar den:

Fröken väntar på dig. mina tuttar är mjuk och jag vill att du ska suga på de.

Har ni sett något roligt/vulgärt/urkorkat eller som av andra anledningar är värt att hamna på bloggen; hör gärna av er!

Självinsikt om vad fan det är för fel på min hjärna

Idag insåg jag en sak om mig själv, och det kan man ju tycka är vuxet och bra. Problemet är att när jag får större självinsikter så gör jag inget åt saken utan är så pass nöjd över min egen slutledningsförmåga att jag låter resten bero.

Det gäller min dejt. Han är på alla sätt rätt för mig: lugn och trygg, har massor med humor, väluppfostrad, delar samma intressen. Men efter några riktigt bra dejter började jag plötsligt tappa intresset och jag har inte kunnat räkna ut varför. Jag ghostade honom totalt och har lämnat honom djupt förvirrad.

Men så idag, som sagt, slog det mig vad han saknade och anledningen till mitt plötsliga ointresse: han är inte GH, och nästa vecka ska jag iväg på ännu ett episkt GH-Lisa-äventyr. Där satt den. Det var bara när GH var borta på någon slags turné under ovanligt lång tid som jag började öppna mig för andra och nu när det börjar närma sig att ses igen så dagdrömmer jag om hur han ser ut naken och känner bara ”uuuuuuugh” för andra män. Logiskt. Korkat, men logiskt. För min hjärna alltså.

Jag kan tyvärr inte berätta var vi ska eller vad vi ska göra men det är så förbannat svinbra grejer att ni skulle smälla av. Det är ju trevligt, men vad jag tänker på är hur det kommer vara när vi efter flyg och tåg i evigheter äntligen får låsa in oss, ensamma. Ju närmare resan kommer, desto mer minns jag doften av hans nacke och exakt varenda virvel i hans brösthår.

Nu ska ingen tro att jag går runt och är olycklig på något vis. Jag saknar honom inte direkt (kanske vant mig?) och jobbar vidare med både sexarbetet och boken. Umgås med vänner och familj utan att han tar någon energi. Snarare ger det mig energi att snart få träffa honom igen.

Mycket märkligt är det oavsett om jag listat ut vad fan det är för fel på mig. Det kommer väl få vara såhär, jag kan inte göra något åt mina känslor. Visst skulle jag kunna bestämma mig för att sluta träffa honom då vi inte har någon framtid men jag VILL ju inte det. Våra små hemliga kärleksmöten är som ur någon sliskig roman där man vill skrika åt huvudpersonen att välja den där braiga, trygga killen istället för den opålitliga sexguden. Tror jag ska öppna en bettingsida där man kan satsa pengar på om och/eller när jag slutar med detta. Kan ju bli en rejäl vinst eller förkrossande förlust för huset.

Tills dess fantiserar jag vidare och låter det driva de mer erotiska texterna i boken.