Enskilda riksdagsledamöter kan 21:a juni genom ett knapptryck göra sexsäljare mer otrygga

Alla som tror att ändringen av minimumstraff för sexköp från dagsböter till fängelse innebär att sexhandeln minskar är idioter.

Då har jag det sagt, och kan förhoppningsvis vara mer saklig i resterande text om detta förslag som inom kort röstas om i riksdagen.

Vi börjar med att titta på en del av motiveringen för regeringens förslag:

Prostitution är en oacceptabel företeelse som medför skador både för den enskilda individen och för samhället i stort. Prostitution är vidare ett all- varligt hot mot att uppnå jämställdhet mellan könen och innebär inte sällan en cynisk och hänsynslös exploatering av redan utsatta personer. Att förebygga och bekämpa prostitution är därför ett angeläget samhälleligt intresse. I det arbetet utgör straffbestämmelsen om förbud mot köp av sexuell tjänst ett viktigt instrument. Det är i detta sammanhang angeläget att straffet i det enskilda fallet motsvarar brottets allvar. Effekterna i Sverige av straffbestämmelsen har varit positiva och förbudet har haft en normativ verkan (jfr prop. 2018/19:157 s. 6).

Jag skulle vilja ställa några frågor till Magdalena Andersson och Morgan Johansson:

– Vad är bakgrunden till påståendet att ”prostitution” medför stora skador för ”individen”? Är det rimligt och produktivt att generalisera såhär grovt? Och hur kan ytterligare inkomstbortfall hjälpa? (*1)

– Vad grundar ni påståendet att ”prostitution” medför stora skador för samhället på? På vilket sätt ställer vi till det för samhället egentligen? Jag förstår att vi är obehagliga och man tycker vi är jobbiga, men jag skulle nog vilja påstå att de största samhälleliga problemen kopplade till sexhandeln är orsakade av er lagstiftning (*2).

– Vem står för denna ”hänsynslösa exploatering”? Ni menar förstås inte människohandlare, då de omfattas av en annan lag, utan sexköparna. Även här är generaliseringen inte bara dum, utan också rent av farlig för sexarbetare och andra som säljer sex (*3).

Regeringen har frågat flera instanser och organisationer, och väljer att ignorera samtliga.

De som vill göra det ännu värre för sexsäljare, bland andra Roks, Unizon, Sveriges Kvinnolobby, Kvinnofronten, Inte din hora och Fatta! är alla sedan åratal kända för att vara lobbyister mot kapitalism om den innefattar sex och benhårda hatare av sexarbetare, och att de ens tillfrågats är för mig ett sorgligt bevis på regeringens vilja att inkludera extremister i sitt beslutsfattande.

Däremot fick KAST och RUS (Red Umbrella Sweden) göra sig hörda; förvaltningar och organisationer som faktiskt har kontakt med sexsäljare och -köpare, men de tycker regeringen man kan strunta i för att sex i utbyte mot pengar är ett värre samhällsproblem än det faktum att man direkt utsätter sexarbetare för större risker i och med lagen.

Sveriges kvinnolobby.

De som straffas hårdast är som vanligt ”mindre bemedlade” sexarbetare. Där inkluderas bland andra migranter, brukare, HBTQ och personer med olika nedsättningar som psykisk ohälsa. Kunderna kommer söka sig utomlands eller till säljare som verkar ”tryggare” att träffa. Då får dessa grupper två val: ingen inkomst, då samma stat som tar ifrån dem deras lön inte erbjuder några alternativ (läs gärna om bristen på exitprogram här på bloggen), eller att börja acceptera riskfyllda kunder de tidigare kunde tacka nej till.

Om ni hörde mig i God Ton noterade ni säkert att Hanif Bali tyckte man måste kasta en del under bussen för det ”stora goda”. Det här är personerna ni kastar under bussen. Visst är jag orolig för min inkomst också, men det är ingenting mot många andra sexarbetare som inte kan eller vill vara lika selektiva och hårda kring sin business.

Rättsväsendet står inför en utmaning här också. Högre straff kräver större bevisning. Att utpressa nervösa snubbar i baksätet på en polisbil kanske inte räcker om detta förslag går igenom.

Har Andersson och Johansson inte funderat på vad högre beviskrav kan innebära i form av den ökade makten över offer för tvång? En säljares vittnesmål kommer i mycket större utsträckning krävas för fällande dom och vad gör då hallickar eller våldsamma kunder? De hotar, eller värre, sina offer till tystnad.

Jag uppmanar samtliga riksdagsledamöter, oavsett parti, att våga stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, lyssna på vad sexarbetare faktiskt vill och behöver och att oavsett vad partilinjen är i denna fråga RÖSTA EMOT proposition 22:231, när den (som den måste om justitieutskottet har något vett) delas upp så ni kan rösta för straffskärpningar kring riktiga sexualbrott.

Det här är första delen i en större politisk kampanj som jag driver helt ensam. Människor är rädda för att stötta mig i detta då den högljudda och rabiata ”andra sidan” gladeligen svartmålar kritiker av sexköpslagen och den outtröttliga stigmatiseringen av sexarbetare. Som jag bevisat tidigare är det OSS man vill bli av med; inte sexköparna. De kan ju betala skatt, vilket man försvårar för oss sexarbetare så endast ett fåtal ens har kraften att göra det.

Jag förstår att man vill ta den enkla vägen som utåt sett många svenskar står bakom, men opinionen och kunskapen kring verklighetsförankrad skademinimering har vänt kraftigt och vi är många som aldrig kommer ge upp innan varenda svensk har tvingats fundera på hur sexköpslagen faktiskt hjälper sexarbetare och motverkar trafficking. Ni har möjligheten att stå på rätt sida av historien den 21:a juni.

Återigen vill jag påminna om att lagstiftning mot människohandel, slaveri, våldtäkt, misshandel, ofredande och olaga hot existerar. Sexköp är en överenskommelse mellan myndiga människor; annat kan falla under ovanstående. Övertramp ska vi kunna anmäla, precis som alla andra som befinner sig i detta land.

Debatt sker 20/6, omröstning 21/6. Lagändringen föreslås träda i kraft 1/8.

Vill någon riksdagsledamot diskutera detta innan debatt/omröstning är ni välkomna att kontakta mig. Även media, med vissa restriktioner. hej[a]lisaslappar.com

____________

*1 – Läs gärna min definition av frivillighet. Oavsett varför man väljer att sälja sex blir man knappast hjälpt av att bli av med sin inkomst. Att konstant eftersträva detta visar bara på att lagen på inget vis tjänar sitt påstådda syfte.

*2 – Partiell kriminalisering eller ”end demand”, som den svenska lagstiftningen kallas internationellt, har bevisats vara skadlig för sexarbetare och inte hjälpa motverka trafficking och tvång. Detta säger många organisationer, bland annat WHO och Amnesty.

*3 – Då en del inte vill identifiera sig som sexarbetare har jag valt att inkludera ”andra som säljer sex”. Med uttrycket menar jag personer som valt att sälja sex, oavsett anledning, och kommer även fortsättningsvis vara tydlig när jag skriver eller talar om personer som utsätts för yttre tvång.

Skampatrullen – ultimat en fråga om anständighet och fria val

Man kan tycka och känna lite blandat kring det som patrullen säger sig kämpa för: att kvinnor ska hitta en man, skaffa familj och hålla sig konservativa. Man ska inte lägga upp lättklädda bilder eller annat som anses inte passa den ideala konservativa kvinnan.

Läser man lite noggrannare, eller ser vad vissa individer skriver, är det dock tydligt att man inte enbart söker att sprida dessa budskap, utan man ska göra det genom att helt enkelt vara taskiga. Istället för att skapa opinion och visa att dess anhängare är intellektuellt och moralistiskt mogna så samlas man kring hashtaggen genom att inbitet jaga ”bevis” på det ”sönderfallande samhället” ackompanjerat av elaka kommentarer.

Som opinionsbildare själv, med min blogg, Twitter och närvaro på forum som plattform, kan jag tycka att deras förfarande är märkligt. Jag vill, om än anonymt, bygga en viss känsla av respekt och tillit då jag anser att den grunden är vida mer stabil för att folk ska lyssna på riktigt, än en sensationslysten explosion grundad i elakhet och personliga påhopp. Nu har de förstås lyckats få mer spridning på ett par veckor än vad jag lyckats skrapa ihop totalt under flera år, men frågan är om det i slutändan är den typ av uppmärksamhet som är långsiktig för en rörelse?

Även om man håller med dem i sak, om sedlighet osv, så är det nog ändå få som öppet väljer att ansluta sig då retoriken är stenhård och hänsynslös. Det är inget de flesta svenskar vill eller orkar stå bakom, eller ens ta till sig. För att bygga denna tes har jag funderat på människor i min närhet. Det finns nog några där som kan tycka att sexualiseringen i samhället har gått lite för långt, och det kan till och med jag själv tänka när något specifikt dyker upp. Flera känner nog att de vill påminna om att internet aldrig glömmer och att man ska vara försiktig med vad man lägger upp för alla att se, oavsett anledning till försiktigheten. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av dessa skulle ens överväga att haka på skampatrullens metoder eller uttryckssätt. Inte en enda.

I grund och botten handlar det om människors rätt att välja själva, och den grundläggande respekt som jag och de allra flesta är uppfostrade att visa andra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur lätt det verkar vara för vissa att vara elaka mot varandra. Mår man bättre, eller mår man ens bra från början? Inser man att det är riktiga människor man i grupp ger sig på? Och helt ärligt, hur orkar man hålla på så här, ofta flera timmar om dagen som det verkar, att leta efter och sedan dissikera någons livsval? I denna process, har man vid tillfälle stannat upp och tänkt ”är det här vad jag vill göra mot en annan människa?”

Med anständighet i rubriken menar jag inte den som hashtaggen förespråkar, utan det anständiga att vara en sansad och snäll medmänniska. Inte flippa ur över saker man inte har ett dugg med att göra i en slags villfarelse att man hjälper de man ger sig på.

Ja, de har lyckats bättre än jag på att sprida sina budskap. Jag kan dock stå rak i ryggen med att inte använda fula knep eller personpåhopp när jag försöker skapa opinion kring sexarbetares rättigheter.

En annan sak som är tydlig, och säkert vanlig när sådana här ”rörelser” poppar upp (jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla dem) är att några småkonton nu hittat sitt kall. Ungefär som att de tänkt ”NU har jag hittat en slags grupp där jag kan göra nytta, genom att scanna Twitter efter konton och poster som minsann borde skämmas!”

Två sådana har hittat till mig nyligen och det de hakade upp sig på var ett över två månader gammalt inlägg om mitt lotteri. Jag kan tycka det lite förvånansvärt att just lotteriet var triggern när mitt konto innehåller så mycket värre, men ok. Sexlotterier får jag väl erkänna är ganska dekadent. Jag kommer inte länka eller uppmärksamma dessa och här är varför:

Jag vill inte ge dem uppmärksamheten.

Jag vill inte att det ska bli någon diskussion där mina fina följare sedermera kallas taskiga saker, eller att riskera se mina följare använda liknande epitet. Undvika en shitshow helt enkelt.

Och jag minns när jag, som jag kallade det vid tillfället, spenderade någon timme på ”the dark side of Twitter” för ett par månader sedan. Alltså trådar som försvarade sexköpslagen med alla de klassiska argumenten och jag höll på att få psykbryt när vad jag än skrev duckades mina argument, eller fultolkades. Mådde faktiskt inte så bra och insåg att jag inte hör hemma på den arenan.

Jag tror inte det blir någon grej av dessa uppmärksammanden heller. Vi sexarbetare är ändå lite för enkla mål och det är inget man kan säga till oss som vi inte hört förut. De kan tycka att vi är osedliga, omoraliska, äckliga. Tro mig, vi har redan hört det.

Om man vill nå ut med en ideologi och få med sig människor på tåget är det bra att tänka lite långsiktigt och utanför sin minimala och extrema bubbla på Twitter. Retorik och trevligt bemötande tenderar att generera mer respekt hos de flesta och här har man fatalt misslyckats i sin tro att det nya WOKE är att vara taskiga mot folk på nätet.

Oavsett vad man tycker borde man alltid ställa sig frågan som en av mina favoriter på Twitter @FLICKALILLA ställer: ”behöver jag verkligen vara en jävla fitta idag?”

Nackdelar med sexsäljande #2 – idiotin

(Del 1 om hur jobbet tar skada eller uteblir för att man är på kasst humör.)

Man behöver egentligen inte leta länge för att hitta bevis på hur puckade folk är. Det räcker att logga in på Twitter, Facebook eller en nyhetssajt. Men om man vill finna fler kan man titta på annonssidor för sexsäljande eller hacka sig in i min mail (snälla hacka inte min mail – se längre ned för en anledning till varför det vore lite jobbigt).

Läs mer »

Nackdelar med sexsäljande #1 – alltid glad(?)

Jag tänker vara pragmatisk under en period och skriva om några av baksidorna som sexarbete inneburit, och ibland fortfarande innebär, för mig. Förutom Säljarguiden är det här nog vad jag mest hoppas kollegor läser för att jag vill att man kanske kan tänka ”så det är inte bara jag”. Och ni som gör det får gärna höra av er så jag får lite systerkärlek.

Första inlägget i ämnet handlar om hur ”jobbet” får lida om man helt enkelt mår skit. Nu menar jag inte som i ”jag har ebola” (för då kanske man håller sig hemma) utan när humöret fuckar ur.

Läs mer »

Like a kid on Christmas

Som ni såg en liten teaser på i förra inlägget så har jag fått ett par presenter av de vänliga själarna på Passion of Sweden.

Den ena, som jag tycker är en STRÅLANDE idé, är deras Passionbox. Som tidigare hängivet fan av Glossybox och certifierad tjej är överraskningslådor bland det roligaste som finns. I mitt fall, eller ja, mer typ GHs, så innebar det att vi kunde prova saker jag normalt kanske inte skulle välja.

Läs mer »

Valår bitches!

Dags att höra med våra partier hur de ser på sexköpslagen, de hjälpresurser som finns tillgängliga för sexarbetare/köpare, eventuella planer på att se över och/eller ändra något.

Jag har skrivit ihop några frågor men ni får gärna hjälpa mig att fylla på. Sedan skickar jag in dem till respektive parti och publicerar deras svar här på bloggen.

Vad är relevant? Vad vill vi att de ska ställning till? Kommentera här under eller maila mig: hej@lisaslappar.com

(Ja, det tog mig fem jävla pinsamma dagar att slå på kommentarerna för detta inlägg. År appen kass eller jag inkompetent? Det beror på vem som har charmigast leende. Säger vi. Hur som helst saknar jag min spruckna, trötta laptop såååå mycket.)

Efter galenskaperna kring det föreslagna införandet av dubbel straffbarhet i och med lagen mot sexköp utomlands är det verkligen dags för politikerna att ta ställning. De kommer förstås aldrig erkänna att sexköpslagen är baserad på sexualmoral och skev feminism men raka svar (eller i alla fall så raka man kan få av politiker) är på sin plats.

Hjälp mig skrapa ihop några vettiga frågor!

Lite mer om beslag och rutiner

Som utlovat har jag nu fått svar på ett par andra frågor ställda till polisen. Tyvärr svarade de inte på frågan gällande huruvida polisen gjorde rätt när de tog pengarna från sexsäljaren i UGs dokumentär. Här skrev jag även vad jag ansåg om dokumentären.

I Uppdrag Gransknings dokumentär ”Sugardaddy” ser vi hur polisen beslagtar sexsäljarens pengar med motivering att de skaffats genom brott. Är det verkligen ok?

Som det ser ut (det har förstås klipps); avgör de vilken summa som betalats vid tillfället enbart enligt köparens uppgifter. Är det så det går till?

Jag undrar också hur era rutiner ser ut gällande bemötandet av säljaren; är det bara att ta pengarna och säga ”trevligt att träffas”? Ska säljaren inte informeras om tillgängliga hjälpresurser som finns för sexarbetare? Det jag i huvudsak blev förvånad över gällande detta är att tjejen tydligt var i Sverige på besök och/eller enbart för att sälja sex och kan ha varit i behov av kontakt med relevanta myndigheter. Vid beslaget av pengarna kan hon också fått det svårt att resa hem.

Själva tillslaget är förstås en väldigt jobbig upplevelse och att hon då bara lämnades utan information, vidare hjälp samt pengar hamnade hon högst sannolikt i en svår situation. Hur ser reglerna/riktlinjerna ut för dessa situationer?

Och svaret:

Jag börjar med att säga att jag inte sett programmet du refererar till och kan oavsett det inte kommentera enskilda fall.

Rutiner och arbetssätt kan se olika ut i olika polisregioner och efter omorganisationen med bildandet av Polismyndigheten strävar vi efter ett enhetligt arbetssätt.

Generellt kan sägas att en av polisens uppgifter är att hjälpa någon som utsatts för brott eller bevittnat ett brott.

Den hjälpen kan bestå i att få information om hjälp och stöd som erbjuds brottsoffer och eller personer som bevittnat ett brott.

Beslagsfrågor:

Det är inte ovanligt att förundersökningsledare är på plats och kan fatta beslut, annan polis på plats kan också ha rätt att ta föremål i beslag, se RB 27 kap 4:2.

För närmare förklaring av klagan på beslag hänvisar jag dig till en juristbyrå eller liknande. Se RB 27 kap 5

Hoppas även detta kan vara av intresse eller rent av till nytta.

”Nytt” om sexarbete

Kring UGs dokumentär sprang lite annat upp om prostitution. Kanske inte direkt nyheter i vissa fall men nytt för mig. Skanihare?

Om ni, som jag, inte slagit/blivit slagna av sexköpare eller -säljare så känns det här ganska surrealistiskt. Att våld är mer regel än undantag. I Sverige. Really?

Lagrådets yttrande om regeringens förslag att svenska män ska kunna straffas även för sexköp utomlands. Intressant och ger en väl samlad bild av vad förslaget går ut på. Även denna välskrivna ledare av Petter Bergner på Allehanda sågar förslaget.

Den här Daniella Skönborg har nästan gått full Arnstad. Hon kanske alltid varit en butthurt feminist men om inte så är hon det nu. ”Skämta inte om horor.”

980x

Det här är roligt av flera anledningar: migverket blev hallickar vilket står i kontrast till att de normalt är horor. Två KVINNOR skulle kastas ut och vart i hela världen var #vistårinteut, Kvinnofronten, ROKS, FI, eeeeeeeeeeeettcccc då någonstans? Det är dessutom lite komiskt att tjejerna hade balls nog att fortsätta.

Hur skön är den här snubben? Hur tänkte han där?

__________________________________

Och nu behöver jag lite radioskugga. Då jag umgåtts med andra människor under en period har jag inte kunnat undvika saker som Mello och Guldbaggegalan. Båda får mig att vilja ha sönder något. Ironiskt nog blir JAG offended av den skit media producerar, fast liksom från motsatt håll. I huvudsak för att det kletas ut av public service. Så avslutar med en liten bild till mig själv och andra som lämnar rummet i protest när etablissemanget dunkar varandra i ryggen och höjer sig själva till skyarna.

easily-offended-panta-happy-tree-and-hangyourself-from-it-the-5289282 (2)

Angående beslag

I ett tidigare inlägg lovade jag att publicera svaret från polisen angående beslag (i detta fall av sexsäljares mobiltelefoner) samt vilken roll säljaren har i en utredning. Jag har ställt följdfrågor för att klargöra ett par saker men känner att detta är så pass nyttigt och viktigt att ni får den ”första rundan” redan nu.

Har ni några andra frågor ni vill att jag ska ställa om detta (eller något annat kring sexköp och -sälj) kan ni maila mig om det känns lite nervöst att göra det själva eller är oroliga för att dra uppmärksamhet till er: hej@lisaslappar.com

Jag inkluderade även frågor gällande polisens agerande i Uppdrag Gransknings repotage, hoppas på svar där med.

Hej!

Jag har en fråga angående beslag. Jag har läst Beslagshandboken men inte funnit exakt information.

Vid misstanke om sexköp har sexarbetare fått sina mobiltelefoner genomsökta. Då sexarbetaren är varken misstänkt eller närstående (som är det närmaste jag kan hitta i Beslagshandboken): har polisen verkligen rätt att beslagta/leta igenom telefonen?
Vilken ”roll” har sexarbetaren i utredningen och under vilken del i lagen är detta omnämnt? Har sexarbetaren rätt att vägra lämna över telefoner?
Ofta har sexarbetare en ”jobbmobil” och en privat; är de skyldiga att lämna över båda?

Tack för förhand!

Hälsningar


Lisa

De regler som styr rätten att ta saker i beslag finns i Rättegångsbalken (1942:740) 27 kapitlet. Jag vet inte exakt vad du refererar till när du beskriver att du läst Beslagshandboken?

Svaret på din första fråga är att polisen får ta en mobiltelefon i beslag och söka igenom den. Det krävs beslut från en förundersökningsledare som gör en individuell prövning i varje enskilt fall. Varje prövning som görs är förundersökningsledarens unika ansvar och kan prövas vid en klagan. Förundersökningsledaren ska även ta hänsyn till det intrång beslutet kan medföra för den varifrån beslaget tas.

Svaret på fråga två kan variera beroende på vad brottet rubriceras som , rör det sig om köp av sexuell tjänst är personen att anse som vittne till brottet.
Det går inte att vägra när ett beslut om att något ska tas i beslag är fattat och är beslut fattat att ta flera telefoner i beslag så gäller det.

Jag måste säga att jag blev förvånad över hur snabbt de svarade. Och att det faktiskt är hyfsat tydligt. Men som sagt; jag har ställt ett par frågor till som även de förstås kommer upp när jag fått svar.

Det vi alltså kan konstatera är att polisen har all rätt att ta en sexsäljares telefon(er).

Lite roligt att säljaren räknas som vittne. Det tolkar jag som att om säljaren nekar, borde bevisningen inte kunna inkludera säljaren som vittne utan ligger helt hos polisen. Ifall det är fallet: neka, neka, neka.

Hoppas det här är till någon nytta! Dela gärna med andra sexsäljare så de vet mer om vad som gäller.

Klart jag har åsikter om UGs ”Sugardaddy”

Problemet är att de i mångt och mycket är vad jag redan sagt hundra gånger. Men here goes.

Det som var riktigt synd var att man inte NÅGONSTANS såg till andra åsikter/fakta än ”sexarbete är våldtäkt”, att det måste vara äckligt och förnedrande, att alla sexköpare är hänsynslösa as. Plattityder, moraliserande och ensidigt. Man förstärkte bara bilden som jag tror de flesta svenskar redan har.

Tråkigt. Hade verkligen hoppats på mer.
Kanske tillfrågat Rose Alliance eller Amnesty? Någon som forskat i ämnet (typ Merel van Mansom)?

Och polisen då. De såg brottet begås, kikade på när de hade sex, låste in sig med tjejen, tog hennes pengar och sedan bara ”hejdå, kul att träffas!”
Seriöst? Det är så jävla förnedrande. Och en reporter som tjuvlyssnar utanför (som för övrigt hade en irriterande ”hunduppsyn” genom hela programmet; som att hon är så oerhört mycket bättre än alla andra i röran). Att tjejen ens släppte in kärringen är helt ofattbart; jag hade bett henne dra åt helvete.

Polisen gav mig och sannolikt många andra sexsäljare och -köpare ännu fler anledningar att sky dem som pesten. De bryr sig inte ett skit om människorna inblandade och visar tydligt att de ser ner på oss. Nu vet jag inte om det hände utanför vad som visades, men polisen informerade inte om några tillgängliga hjälpresurser. Eftersom hon nu är ett jättesuperoffer; borde hon inte erbjudas hjälp? Som det framstod lämnade de henne bara där; utan sina pengar. What the fuck?

Säger det igen: vad tror ni chansen är att sexköpare anmäler misstänkt människohandel till polisen? Lämnar den frågan där; vi alla vet nog svaret.

”Man kan inte köpa samtycke.” Jo, ditt pucko, det kan man. Jag har i allra högsta grad tagit betalt för mitt hundraprocentiga samtycke. Hon verkar ha haft andra upplevelser av sitt yrke men påstå inte saker som ska gälla över hela brädet. Jag köper för övrigt en hel del samtycke själv. Fast inte tillgången till andras könsorgan, och det är ju där skon klämmer.

Sexsäljare ligger ju på rygg, ansiktet frånvänt, tårar i ögonen, med tanken ”när tar den här våldtäkten slut?” och inte ”nu gör jag ett bra jobb så min kund blir nöjd, och vänta nu, vad har jag tjänat denna vecka?” Kanske till och med: ”det här var en trevlig/intressant/rolig ny människa att träffa!” eller i värsta fall: ”bra/roligt sex!” Nä, det är ju OMÖJLIGT.

Jag är fullt medveten om att den stora majoriteten av sexarbetare inte har eller har haft samma goda upplevelser av horande som jag. Man kanske kan utläsa att jag glorifierar prostitution, är priviligerad och inbillar mig att alla har liknande valmöjligheter. De som ser det har dock inte läst eller rent av bortsett ifrån alla gånger jag försökt förklara spektrat.

Problemet med det är att det är så svårt att förklara. Vad som är mest upprörande är att man vägrar inse att vissa finner det kul och/eller att det är ett jobb.

På inget sätt snuddade man ens vid de negativa konsekvenserna av lagstiftningen och hur den efterlevs. Försökte man ens ta kontakt med någon med andra åsikter? Tittade man på hur säkerheten påverkas av att göra våra kunder till brottslingar?

Delarna om sugardaddies var bara löjlig. Det är precis samma sak där; vuxna människor som har något den andra vill ha. VANSINNE! UTNYTTJANDE!
Det mest slående var hur ofantligt dåligt betalt det verkar vara.

 

De hade kunnat fråga mig… Eller någon annan som inte är lika negativ till sexarbete. Finns flera av oss som uttrycker oss och hade enkelt gått att hitta och kontaktat om man letat/velat. Men vi hade väl förstört deras narrativ.

Jag undrar vad ni tycker!
Har er syn på sexarbete ändrats? Känner ni förtroende för polisen när det gäller dessa brott? Var UG helt ute och cyklade när de inte tog med några som helst avvikande åsikter eller berättelse i ämnet?
Kommentarer är påslagna; berätta vad ni anser om programmet och synen på sexarbete som förmedlats.

Mvh
Lisa
Tankebrottsling
Trött på Sverige
En helt verklig, ja det är sant, sexarbetare som inte vill ta livet av sig