Att träffa en oskuld

Senaste gången jag träffade en oskuld var ungefär fem år sedan. Trots hans självklara nervositet gick det galant och jag ska erkänna att få vara någons första var rejält upphetsande.

Nu är det dags igen på lördag och tankarna på mötet tar upp orimliga mängder av min tankeverksamhet. Han är inte bara oskuld, utan dessutom okysst.

Den första frågan de flesta skulle ställa mig (som jag inte kommer besvara) är förstås varför en vuxen man kan leva rätt många av sina vuxna år utan att ”lyckas”. För att vara krass: vad är det för fel på honom? Jag nämner detta för att inte framstå som ignorant nog att låtsas om att jag själv inte undrar detta när oskulder kontaktar mig.

Det som tar upp mest energi är funderingar på hur jag ska göra det allra bäst för honom. Ska man riva av en snabb orgasm för att ta udden av så att en senare konfrontation är lite mer avslappnad? När är det läge för hans livs första kyss?

Upplägget är optimalt då vi har rätt mycket tid på oss. Mitt krux är att jag kanske går overboard med GFE:andet och att det blir lite för intensivt. Eller att jag själv faktiskt blir nervös och därmed klumpig. Människor tar exempelvis skämt väldigt olika men 95% av mina kunder är ändå beresta snubbar som kan hantera det mesta (och uppskattar det) men denna herre är möjligtvis inte på humör för min torra humor.

Samtidigt är jag förväntansfull. Det var som sagt länge sedan och jag tror aldrig jag varit någons första kyss förut. Privat har jag heller aldrig varit med en oskuld, vad jag vet iallafall, så min erfarenhet är ändå inte särskilt utbredd. Det är smickrande och hedrande att ge någon denna intima upplevelse för första gången. Och JA, jag blir kåt av tanken på hur oskyldig och oerfaren han är.

Förresten behöver ni inte ringa polisen eller socialtjänsten för han är i allra högst grad myndig.

Allmänt om oskulder som kontaktar mig så händer det då och då men det leder extremt sällan till träff. Bevisligen (se ovan). Framförallt tror jag att deras ursprungsutmaningar sätter käppar i hjulen, men icke att förglömma att det ändå är ett gigantiskt kliv från ”aldrig knullat” till ”begå ett brott och vips bli torsk”. Eller bara kalla fötter, som ändå är oerhört vanligt bland yngre som hör av sig.

Nu blir det lite snurrigt men jag ska försöka förklara något många undrar: är det rätt sätt att gå; att förlora oskulden med en sexarbetare?

Jag önskar att alla fick chansen att bli kära och att ens första gång är med en pojk/flickvän som de sedan kan fortsätta utvecklas sexuellt tillsammans med. Lära sig vad man gillar, lite generella knep, hur man samspelar, bygger självförtroende, få uppleva ett förhållande och sexliv levla upp, ja, ni vet sådana grejer.

Dessvärre ter det sig inte så för en del. Varför kan vi lista i evigheter och inget jag tänker försöka mig på nu. Vad jag lärt mig är att man inte kan utgå ifrån att dessa människor är groteskt fula, äckliga, sjukt otrevliga, you name it. Det är mer komplext än så (och därför ger jag mig inte på det nu).

En del av dessa kan ha svårt att hantera den plötsliga uppmärksamheten och kärar ner sig totalt och dör psykiskt när känslorna inte är besvarade. Kanske självförakt för att det ”enda man kunde få var en hora”.

Det kan också bygga förväntningar på framtida sexpartners eller kärleksintressen att leverera samma upplevelse. Jag menar inte att det inte går att få lika bra sex med en ”normal” partner (eller gör jag? 😉) men det är ändå en viss skillnad på leverans när du betalar någon en ansenlig mängd pengar för sex. Plus att du faktiskt garanteras sex, vilket förstås inte är lika självklart på en vanlig dejt.
Sådana förväntningar kan leda till frustration och besvikelse.

För andra kan det vara avväpnande att vara med en sexarbetare första gången. En person som troligtvis sett värre (ledsen om jag trampar på några tår, men det är väldigt sant), inte har några höga förväntningar mer än cash och respekt och som du inte behöver imponera på. Vi kommer ju ändå inte bli ett par och möter han mina krav på att ses så är avtalet uppfyllt, liksom.

Man kan ha ”fått det ur vägen” och har åtminstone ett hum och kan nu fokusera på viktigare saker, vare sig det är relationer eller att bli stans playboy numero uno.

Som ni märker finns det inget enkelt svar på den frågan.

Hur gör jag då för att försäkra mig om att personen psykiskt ”klarar av” detta?

Det kan jag inte. Jag skulle kunna förhöra människan i timmar och ändå inte veta. Sedan ska vi inte sticka under stol med att risken är överhängande att sådana personer bara är ute efter gratis sexchatt.

Några simpla sätt att åtminstone göra mitt bästa är att undvika alltför unga personer. Har man panik över att vara oskuld när man är typ 18-20 så är en dejt med mig inte lösningen och dessa nekar jag. Jag är än mer uppmärksam på hur han uttrycker sig så han inte verkar helt bakom flötet.

Resten måste jag lämna åt vuxna människors egen vilja och beslutsprocess.

Om man nu tänkt över detta noga och väljer att kontakta en eskort så kan jag ge ett par tips:

  • Läs min Köparguide och följ råden där; exempelvis hur du undviker sexarbetare som inte är någon bra idé att träffa och hur en vettig presentation kan se ut. Glöm inte allt annat kring diskretion och säkerhet.
  • Hymla inte om att du är oskuld. Du avgör själv om du vill berätta varför ifall du själv vet (som nämnt tidigare så är det klart vi undrar, även om det är olika viktiga för olika personer).
  • Porr är inte en representativ bild av verkligheten i de allra flesta fall.
  • Kom ihåg att ni inte kommer bli ihop. Personen kan absolut genuint tycka om dig och er stund ihop men det blir inga barn gjorda, om ni inte har extrem otur alltså.
  • Bestäm i förväg vilka ingångsvärden du ska ha.
  • Jag vet inte när detta brukar upptäckas men om du inte ännu vet om du är allergisk mot latex är det dags att ta på reda på det och om så är fallet informera sexarbetaren och införskaffa latexfria kondomer (man kan inte räkna med att eskorter har).
  • Ställ frågor, framförallt då du sannolikt inte utvecklat lyhördheten sådär jättemycket. Inget komplicerat, bara hur hon upplever vissa handlingar. ”Gillar du det här?” typ.
  • Slappna av.
  • Ingen press.
  • Få inte panik.
  • Och ja, hon har nog sett värre.

Ett par kommentarer/tips från Twitter i ämnet:

Att sluta sälja sex

 

Den här helgen är min sista som Lisa/Lavina på några månader. Going out with a bang, bokstavligt talat: en helnatt, en trekant och en charmig engelsman är planerade (hittills…)

Sedan denna paus blev bestämd har jag några gånger tänkt ”GUD VAD SKÖNT ATT SLIPPA DETTA” när vissa mail kommit in.

En snubbe ville boka en längre träff och då tenderar jag att vara något mer tålmodig. Han tog nämligen inga egna initiativ utan svarade bara ja eller nej på frågor. Till slut var vi överens och plötsligt trillar det här in:

Hej Lavina!

Om vi träffas och så. Får jag komma i dig då?
Om jag får det så är det jätte snällt av dig i så fall.

Jag är inte så förtjust i att använda kondom förstår du.
Jag gillar när spermierna liksom bara flödar ut med en härlig fart
och liksom vet vart dom är på väg.

Vänta, jag ska bara gå och kräkas.

Imponerande nog lyckades en annan skriva hela mailet i ämnesraden och dessutom helt utan interpunktion:

Hej vill knulla snygg vältränad välutrustad 22cm vill ge dig ett jävligt bra ligg oxå har du bil?

Ibland ramlar någon white knight/captain save-a-hoe/moralkärring in. Då kan det se ut såhär:

Hej!
Jag är inte intresserad av träff eller någon annan affär för den delen. Du vill gärna bli utmanad intellektuellt. Är nyfiken på vitsen med att betala dig för dina ”tjänster”. Tycker du att flickvänner och fruar inte ”räcker till”? Varför ska man betala dig för sociala och sexuella upplevelser och till och med för att du ska skriva erotik? För mig känns det så onaturligt då dessa saker hör till vanliga relationer. Med det syftar jag på förhållanden, vänskap, kk osv.

_____________________
Ovanstående tror jag övertygar de flesta om varför den annalkande pausen inte direkt gör mig upprörd. Jag är också rätt trött på inställda möten, konstiga tider, att behöva vara misstänksam och på min vakt. Det tär på mig efter ett tag.

Nog om det negativa! Jag kommer definitivt sakna dessa anonyma och samtidigt intima möten med människor, utmaningen i att skapa mind blowing sexuella upplevelser, roligt trams som klädpoker och nerd-offs. Det ligger ju också en viss frihet i eskortandet man inte finner i många andra yrkesroller. För att inte nämna pengarna.

Nu ska jag göra mig iordning för en helnatt med en man som rest långt bara för att träffa mig. Han är bra på att kyssas och vi har mycket gemensamt. Tror det kan bli en bra början på avslutningshelgen.

State of the L – 21 maj

Jag har haft en hel del roliga träffar på sistone. Till er stora besvikelse måste jag nog spara de flesta detaljer till kommande bok (böcker?) Ni som följer bloggen har ju i flera år fått gratismaterial (VARSÅGODA FÖRRESTEN!) så nu tillåter jag mig vara lite snål.

Det som beskrivs i tweeten ovan är en av aktiviteterna jag roat mig med, halventusiastiskt må tilläggas. Jag har också jobbat med en kollega; vilket var fantastiskt roligt och definitivt bokmaterial. En annan kund att minnas var en som mitt i dejten tyckte att vi skulle gå ut och ta en öl. Mitt ego ba ”wtf??” men det visade sig att han helt utan att visa det redan hade kommit. Antingen har jag tappat stinget eller så är det tvärtom. Mycket märkligt, men trevligt, hursom.

På det privata planet är jag lojal mot min BFF4lyfe Benjamin. Inte för att jag direkt valt det, men för att inga intressanta kandidater (läs: GH) finns att tillgå. Det hade bokstavligt talat varit väldigt torrt innanför mina väggar utan Ben och Mort. GH skickar meddelanden om att han älskar och saknar mig och blabla och jag undrar varför i helvete han inte bara packar ned kuken och kommer hit.

Förresten har min blogg för första gången betygsatts och hamnat på en respektabel fjärdeplats. Kolla gärna in hela listan här och avgör själva.

Den senaste tiden har jag på bokfronten insett hur mycket ”branschhemligheter” det bakas in i den. Alltså; det är så pass många hemligheter att den kan innebära slutet på min karriär som hora så om ni inte köper den lär jag hamna på gatan. Tänk på det när den väl kommer ut. Låt detta påverka era konsumtionsmönster. Ha en bild av mig hemlös när ni står och tvekar mellan min och PK-Camilla Läckbergs 189:e deckare.

No pressure.

Stars of rosa sidan – part 9

DEN ÄR UTSEDD! Rosa sidans i särklass bästa annons, alla kategorier:

Hej! Behöver du ta dig nånstans, men har inget körkort/taxin är för dyr? Då kan min ”fake taxi” vara något för dig! Dealen är enkel, jag kör dig till och/eller från platsen och i mitten av resan (eller där vi hittar ett bra ställe) betalar du mig på ett enkelt sätt (alltså en bj eller snabbis).

Sköter givetvis hygienen och är inte ofräsch, ser bara ut som en gravt misslyckad abort som någon därefter slagit en spade i plytet på en gång för mycket.

Jag skojar inte. Den är äkta.

Förutom den briljanta avslutningen tycker jag idén är så urbota dum att den blir genialisk.

__________

Den ovanstående är förstås totalt oslagbar och RS har varit så deprimerande på sistone att jag inte haft lust eller tid att spana efter andra roliga bidrag till denna serie. Däremot gillade jag denna text. Den är så simpel och grammatiskt inkorrekt att jag på något vis älskar den:

Fröken väntar på dig. mina tuttar är mjuk och jag vill att du ska suga på de.

Har ni sett något roligt/vulgärt/urkorkat eller som av andra anledningar är värt att hamna på bloggen; hör gärna av er!

Självinsikt om vad fan det är för fel på min hjärna

Idag insåg jag en sak om mig själv, och det kan man ju tycka är vuxet och bra. Problemet är att när jag får större självinsikter så gör jag inget åt saken utan är så pass nöjd över min egen slutledningsförmåga att jag låter resten bero.

Det gäller min dejt. Han är på alla sätt rätt för mig: lugn och trygg, har massor med humor, väluppfostrad, delar samma intressen. Men efter några riktigt bra dejter började jag plötsligt tappa intresset och jag har inte kunnat räkna ut varför. Jag ghostade honom totalt och har lämnat honom djupt förvirrad.

Men så idag, som sagt, slog det mig vad han saknade och anledningen till mitt plötsliga ointresse: han är inte GH, och nästa vecka ska jag iväg på ännu ett episkt GH-Lisa-äventyr. Där satt den. Det var bara när GH var borta på någon slags turné under ovanligt lång tid som jag började öppna mig för andra och nu när det börjar närma sig att ses igen så dagdrömmer jag om hur han ser ut naken och känner bara ”uuuuuuugh” för andra män. Logiskt. Korkat, men logiskt. För min hjärna alltså.

Jag kan tyvärr inte berätta var vi ska eller vad vi ska göra men det är så förbannat svinbra grejer att ni skulle smälla av. Det är ju trevligt, men vad jag tänker på är hur det kommer vara när vi efter flyg och tåg i evigheter äntligen får låsa in oss, ensamma. Ju närmare resan kommer, desto mer minns jag doften av hans nacke och exakt varenda virvel i hans brösthår.

Nu ska ingen tro att jag går runt och är olycklig på något vis. Jag saknar honom inte direkt (kanske vant mig?) och jobbar vidare med både sexarbetet och boken. Umgås med vänner och familj utan att han tar någon energi. Snarare ger det mig energi att snart få träffa honom igen.

Mycket märkligt är det oavsett om jag listat ut vad fan det är för fel på mig. Det kommer väl få vara såhär, jag kan inte göra något åt mina känslor. Visst skulle jag kunna bestämma mig för att sluta träffa honom då vi inte har någon framtid men jag VILL ju inte det. Våra små hemliga kärleksmöten är som ur någon sliskig roman där man vill skrika åt huvudpersonen att välja den där braiga, trygga killen istället för den opålitliga sexguden. Tror jag ska öppna en bettingsida där man kan satsa pengar på om och/eller när jag slutar med detta. Kan ju bli en rejäl vinst eller förkrossande förlust för huset.

Tills dess fantiserar jag vidare och låter det driva de mer erotiska texterna i boken.

Att inte vara ensam

Sedan Youtubevideon kom ut har jag gjort val som till och med jag själv ifrågasätter dagligen. På ett vuxet och självrannsakande vis, må tilläggas.

Jag fick ett väldigt fint stöd från alla möjliga och det som värmde mest var det från andra sexarbetare.

En som jag fick upp en ganska intensiv kontakt med var Emma von Linné som var med och grundade Fuckförbundet. Jag har varit tveksam till att gå med i någon organisation, inte bara FF, men har också insett att om jag ska engagera mig så vill jag göra det fullt ut. Emma fick mig att inse att det inte absolut måste vara så (och att jag är lite envis av mig, fast hon aldrig sa det insåg jag att min ”allt eller inget” approach nog inte är så bra i längden).

Hur som helst blev jag medlem och ser fram emot att försöka hjälpa till, utan att köra min klassiska bulldozer-stil.

GH hälsade på mig (I MITT HEM!) och han har alltid varit bra på att hålla mig mer balanserad. Hans trygga manlighet och logik som liksom ifrågasätter min rusande YOLO-mentalitet. Som Emma gjorde, utan att hon nog visste det, fick han mig att ta ett par djupa, icke-bokstavliga andetag av allt som pågår och tänka till. Och lugna ned mig. Vi pratade om min bok som på många sätt hakat upp sig.

Resultatet blev en väldigt blygsam tweet till min lilla följarskara där jag efterfrågade hjälp med skrivandet och förlagsbranschen. Några hörde av sig och har varit enormt fina. Nu ser det ut att bli en bok!

Poängen jag vill göra, som kopplas till rubriken, är att jag är förvånad över att jag blivit behandlad med respekt. Visst var det många otrevliga kommentarer men överlag har den positiva responsen de senaste veckorna vida överstigit dessa.

Nu reser jag snart bort och det behövs. Det har varit så fantastiskt intensivt de senaste veckorna; jag måste andas ut lite. Det blir tre länder på en vecka. För varför ha en lugn resa? YOLO amirite?

Lisa finns på film! (typ)

För ett tag sedan intervjuades jag av en Youtuber och det resulterade i detta:

Jag är nöjd med videon och tycker att jag lyckades få fram flera vettiga punkter (och en hel del av helt annan karaktär, annars vore det ju inte jag!) Frågorna var bra och EABT är en lugn (vilket vissa kanske inte tänker sig) och förtroendeingivande intervjuare. Trots tidigare förfrågningar om intervjuer från andra håll har jag aldrig känt att den personen/mediet kommer återge mig på ett sätt som känns rättvist och rakt på sak; eller att det ligger en agenda bakom som jag inte vill stå för. Här handlade det om att delvis ge folket det de vill ha (hur det kan vara att sälja sex) och det många inte vill höra eller låtsas om (den katastrof sexköpslagen är). Jag tycker att balansen blev bra.

Det är några saker jag vill skriva om här som jag gissar det annars kommer undras och reageras över.

Stundvis kan det låta som att jag glorifierar sexarbete. Ja, kanske, eftersom jag berättar min historia. Den skiljer sig från många andras och det är jag fullt medveten om (och även ni som följt mig ett tag).

Men bara för att min historia är många gånger trevligare än vissa andras så betyder det inte att den inte ska få berättas. Jag slår vad om att en del kommer tycka att jag motarbetar arbetet mot tvungen prostitution och förminskar de problem som sysselsättningen kan innebära. Till de vill jag säga: vem är ni att bestämma vilka historier som får föras i ljuset? Är det bara det nattsvarta som får synas?

Jag har förstås varit väldigt nervös över det här. Den där snygga klänningen kan jag nog aldrig använda i Sverige igen (varför vara diskret och bara ha svart på sig liksom?) och då en liknande intervju mig veterligen inte gjorts med så pass stor räckvidd tidigare känner jag ett slags ansvar. Inte för branschen eller så, men för att kunna lägga fram vettiga argument för att väcka opinion kring en dekriminalisering.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska följa kommentarsfältet till videon. Ärligt talat är jag vettskrämd för vad folk ska tycka, självklart mot ALLT bättre vetande bryr jag mig. Inte om jag är tjock, trög och äcklig men om en överväldigande majoritet ändå tycker så förbannat illa om sexarbete.

Vissa blir rädda och frustrerade när deras övertygelse inte bekräftas. Jag hoppas innerligt att åtminstone en enda person utmanar sin typiskt inbyggda syn.

För första gången känner jag att Lisa har blivit hörd, på riktigt. Jag är stolt!

_______________

Några småsaker jag vet kanske var lite dryga/oförklarade:

– Ja, jag råkade kalla sexarbetare lata. Härligt när jag själv försökt få folk att förstå att det inte bara är att ”ligga där” eller att man bara jobbar den tid man fått betalt för. Vad jag tror att jag tänkte var att det är mycket enklare att tjäna samma summa pengar på ett lika flexibelt sätt om man extraknäcker på Ica under universitet, exempelvis. Lathet/smarthet. Ber om ursäkt hursomhelst om någon tog illa upp.

– När jag svamlar om vad feminismen gjort mot män menar jag att jag tror att den i viss mån kuvat dem.

Tack för att ni tittade. Frågor och kommentarer är välkomna.

Mvh

Lisa
Självutnämnd expert
Hooker of the year
Founder and CEO of Jantelagen®