Skampatrullen – ultimat en fråga om anständighet och fria val

Man kan tycka och känna lite blandat kring det som patrullen säger sig kämpa för: att kvinnor ska hitta en man, skaffa familj och hålla sig konservativa. Man ska inte lägga upp lättklädda bilder eller annat som anses inte passa den ideala konservativa kvinnan.

Läser man lite noggrannare, eller ser vad vissa individer skriver, är det dock tydligt att man inte enbart söker att sprida dessa budskap, utan man ska göra det genom att helt enkelt vara taskiga. Istället för att skapa opinion och visa att dess anhängare är intellektuellt och moralistiskt mogna så samlas man kring hashtaggen genom att inbitet jaga ”bevis” på det ”sönderfallande samhället” ackompanjerat av elaka kommentarer.

Som opinionsbildare själv, med min blogg, Twitter och närvaro på forum som plattform, kan jag tycka att deras förfarande är märkligt. Jag vill, om än anonymt, bygga en viss känsla av respekt och tillit då jag anser att den grunden är vida mer stabil för att folk ska lyssna på riktigt, än en sensationslysten explosion grundad i elakhet och personliga påhopp. Nu har de förstås lyckats få mer spridning på ett par veckor än vad jag lyckats skrapa ihop totalt under flera år, men frågan är om det i slutändan är den typ av uppmärksamhet som är långsiktig för en rörelse?

Även om man håller med dem i sak, om sedlighet osv, så är det nog ändå få som öppet väljer att ansluta sig då retoriken är stenhård och hänsynslös. Det är inget de flesta svenskar vill eller orkar stå bakom, eller ens ta till sig. För att bygga denna tes har jag funderat på människor i min närhet. Det finns nog några där som kan tycka att sexualiseringen i samhället har gått lite för långt, och det kan till och med jag själv tänka när något specifikt dyker upp. Flera känner nog att de vill påminna om att internet aldrig glömmer och att man ska vara försiktig med vad man lägger upp för alla att se, oavsett anledning till försiktigheten. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av dessa skulle ens överväga att haka på skampatrullens metoder eller uttryckssätt. Inte en enda.

I grund och botten handlar det om människors rätt att välja själva, och den grundläggande respekt som jag och de allra flesta är uppfostrade att visa andra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur lätt det verkar vara för vissa att vara elaka mot varandra. Mår man bättre, eller mår man ens bra från början? Inser man att det är riktiga människor man i grupp ger sig på? Och helt ärligt, hur orkar man hålla på så här, ofta flera timmar om dagen som det verkar, att leta efter och sedan dissikera någons livsval? I denna process, har man vid tillfälle stannat upp och tänkt ”är det här vad jag vill göra mot en annan människa?”

Med anständighet i rubriken menar jag inte den som hashtaggen förespråkar, utan det anständiga att vara en sansad och snäll medmänniska. Inte flippa ur över saker man inte har ett dugg med att göra i en slags villfarelse att man hjälper de man ger sig på.

Ja, de har lyckats bättre än jag på att sprida sina budskap. Jag kan dock stå rak i ryggen med att inte använda fula knep eller personpåhopp när jag försöker skapa opinion kring sexarbetares rättigheter.

En annan sak som är tydlig, och säkert vanlig när sådana här ”rörelser” poppar upp (jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla dem) är att några småkonton nu hittat sitt kall. Ungefär som att de tänkt ”NU har jag hittat en slags grupp där jag kan göra nytta, genom att scanna Twitter efter konton och poster som minsann borde skämmas!”

Två sådana har hittat till mig nyligen och det de hakade upp sig på var ett över två månader gammalt inlägg om mitt lotteri. Jag kan tycka det lite förvånansvärt att just lotteriet var triggern när mitt konto innehåller så mycket värre, men ok. Sexlotterier får jag väl erkänna är ganska dekadent. Jag kommer inte länka eller uppmärksamma dessa och här är varför:

Jag vill inte ge dem uppmärksamheten.

Jag vill inte att det ska bli någon diskussion där mina fina följare sedermera kallas taskiga saker, eller att riskera se mina följare använda liknande epitet. Undvika en shitshow helt enkelt.

Och jag minns när jag, som jag kallade det vid tillfället, spenderade någon timme på ”the dark side of Twitter” för ett par månader sedan. Alltså trådar som försvarade sexköpslagen med alla de klassiska argumenten och jag höll på att få psykbryt när vad jag än skrev duckades mina argument, eller fultolkades. Mådde faktiskt inte så bra och insåg att jag inte hör hemma på den arenan.

Jag tror inte det blir någon grej av dessa uppmärksammanden heller. Vi sexarbetare är ändå lite för enkla mål och det är inget man kan säga till oss som vi inte hört förut. De kan tycka att vi är osedliga, omoraliska, äckliga. Tro mig, vi har redan hört det.

Om man vill nå ut med en ideologi och få med sig människor på tåget är det bra att tänka lite långsiktigt och utanför sin minimala och extrema bubbla på Twitter. Retorik och trevligt bemötande tenderar att generera mer respekt hos de flesta och här har man fatalt misslyckats i sin tro att det nya WOKE är att vara taskiga mot folk på nätet.

Oavsett vad man tycker borde man alltid ställa sig frågan som en av mina favoriter på Twitter @FLICKALILLA ställer: ”behöver jag verkligen vara en jävla fitta idag?”

Att träffa en oskuld

Senaste gången jag träffade en oskuld var ungefär fem år sedan. Trots hans självklara nervositet gick det galant och jag ska erkänna att få vara någons första var rejält upphetsande.

Nu är det dags igen på lördag och tankarna på mötet tar upp orimliga mängder av min tankeverksamhet. Han är inte bara oskuld, utan dessutom okysst.

Den första frågan de flesta skulle ställa mig (som jag inte kommer besvara) är förstås varför en vuxen man kan leva rätt många av sina vuxna år utan att ”lyckas”. För att vara krass: vad är det för fel på honom? Jag nämner detta för att inte framstå som ignorant nog att låtsas om att jag själv inte undrar detta när oskulder kontaktar mig.

Läs mer »

Horor är rasister (och vi skäms inte)

Vi som säljer sex besitter ett lågt värde i, vad jag vet, alla jordens länder. Men i vissa kulturer är vi ännu mindre värda. Då arbetar vi med såkallad riskminimering och när det gäller personlig säkerhet tenderar människor att plötsligt bli ganska ärliga.

Om alla kvinnor var lika praktiskt risktagande* hade de nog varit mindre positiva till landets utveckling (mångkultur). Sexsäljare är nästan uteslutande ”rasistiska” i sina urval av kunder, ofta genom att förtydliga att vi enbart träffar svenska, skandinaviska eller västerländska män.

Varför gör vi då detta? Enkelt: vår säkerhet är DIREKT på spel och sjukt nog är det enklaste sättet att undvika misshandel, rån och våldtäkt att helt enkelt hålla oss till kunder som har en bättre kultur. För jag står för vad en del högerdebattörer påpekar: some cultures are better than others. Få kvinnor är så ärliga om just detta som sexarbetare.

*Med detta menar jag att sexarbetare är mer medvetna om riskerna de utsätter sig för genom att träffa okända män; oftast ensamma. Detta är egentligen en risk de allra flesta kvinnor i Sverige tar regelbundet; men man ”kalkylerar” det sällan i samma utsträckning.

Män från Mellanöstern och Afrika HAR en sämre kvinnosyn och de allra flesta rapporter man ser från sexarbetare som utsatts för brott har angett signalement som vittnat om arabiska och/eller afrikanska förövare.

Påminnelse om praktiska råd:

  • Tala i telefon med kunden innan träff. Låter han konstig; avböj.
  • Män med dåligt språk har säkerligen inte råd med dina tjänster.
  • Män med icke-västerländsk bakgrund är gravt överrepresenterade gällande våldsbrott. Undvik dem. Var inte en idiot.

Vissa kulturer är bättre än andra.

Nackdelar med sexsäljande #2 – idiotin

(Del 1 om hur jobbet tar skada eller uteblir för att man är på kasst humör.)

Man behöver egentligen inte leta länge för att hitta bevis på hur puckade folk är. Det räcker att logga in på Twitter, Facebook eller en nyhetssajt. Men om man vill finna fler kan man titta på annonssidor för sexsäljande eller hacka sig in i min mail (snälla hacka inte min mail – se längre ned för en anledning till varför det vore lite jobbigt).

Läs mer »

Nackdelar med sexsäljande #1 – alltid glad(?)

Jag tänker vara pragmatisk under en period och skriva om några av baksidorna som sexarbete inneburit, och ibland fortfarande innebär, för mig. Förutom Säljarguiden är det här nog vad jag mest hoppas kollegor läser för att jag vill att man kanske kan tänka ”så det är inte bara jag”. Och ni som gör det får gärna höra av er så jag får lite systerkärlek.

Första inlägget i ämnet handlar om hur ”jobbet” får lida om man helt enkelt mår skit. Nu menar jag inte som i ”jag har ebola” (för då kanske man håller sig hemma) utan när humöret fuckar ur.

Läs mer »

Flygplatser är farliga

Om man får kåtslag av dem, blandat med en liten gnagande rädsla för terrorism. Fire on all cylinders, liksom.

Alla män i kostym med törstiga blickar. De är nog sjukt uttråkade och jag vet av erfarenhet att de inte skulle banga på ett snabbligg på handikapptoan. Planen var att anlända sådär lagom i paniktid för att inte hinna snöa in på hårda kostymkukar men när flyget visar sig vara två timmar försenat är det rätt kört.

Ironiskt nog har jag resväskan full av ”questionable content” som ska testas med GH under helgen. Han verkar inte alls lika entusiatisk om man ska döma av våra sms:

GH: *försöker vara seriös om var han möter mig med bilen på flygplatsen*

Lisa: ”oh, getting in a dirty stranger’s car in a foreign country…”

GH: ”🙄 please focus”

Allt som vanligt, med andra ord. Slår vad om att jag kommer glömma vad han sagt och vara arg/förvirrad/salongsberusad. Som vanligt; som sagt. Sa jag inte att jag är superkul att resa med?

Angående dejten som jag lovade skriva om häromdagen: jag tänkte plita ihop det nu men det är alldeles för mycket ögonkontakt med välklädda herrar up in here. Gravt sexsvulten, GH-abstinens från helvetet, kukbesatt, distraherad. Vi får höras om det längre fram.

Like a kid on Christmas

Som ni såg en liten teaser på i förra inlägget så har jag fått ett par presenter av de vänliga själarna på Passion of Sweden.

Den ena, som jag tycker är en STRÅLANDE idé, är deras Passionbox. Som tidigare hängivet fan av Glossybox och certifierad tjej är överraskningslådor bland det roligaste som finns. I mitt fall, eller ja, mer typ GHs, så innebar det att vi kunde prova saker jag normalt kanske inte skulle välja.

Läs mer »

Hur man inte ligger med någon på midsommar

Enkelt: spenderar den långt upp i jävligaste norrland; enbart med familj och helt utan prospekt.

Sedan kan man istället spara alla dagdrömmar till:

1, En dejt med en person som verkligen ser ut att passa; enligt min “annons”. Tack för era svar, förresten!

2, Resa med GH till några av Centraleuropas finaste platser (allegedly). Inklusive mitt absoluta favoritband och strikt undvikande av opera.

3, Utforska Frankrike med Adrien, komplett med AirBnB-hus med pool och en födelsedagsmiddag att minnas.

4, USA-resa i höst då jag motvilligt planerar att gå upp cirka sju kilo på två veckor.Läs mer »

Valår bitches!

Dags att höra med våra partier hur de ser på sexköpslagen, de hjälpresurser som finns tillgängliga för sexarbetare/köpare, eventuella planer på att se över och/eller ändra något.

Jag har skrivit ihop några frågor men ni får gärna hjälpa mig att fylla på. Sedan skickar jag in dem till respektive parti och publicerar deras svar här på bloggen.

Vad är relevant? Vad vill vi att de ska ställning till? Kommentera här under eller maila mig: hej@lisaslappar.com

(Ja, det tog mig fem jävla pinsamma dagar att slå på kommentarerna för detta inlägg. År appen kass eller jag inkompetent? Det beror på vem som har charmigast leende. Säger vi. Hur som helst saknar jag min spruckna, trötta laptop såååå mycket.)

Efter galenskaperna kring det föreslagna införandet av dubbel straffbarhet i och med lagen mot sexköp utomlands är det verkligen dags för politikerna att ta ställning. De kommer förstås aldrig erkänna att sexköpslagen är baserad på sexualmoral och skev feminism men raka svar (eller i alla fall så raka man kan få av politiker) är på sin plats.

Hjälp mig skrapa ihop några vettiga frågor!

Lite mer om beslag och rutiner

Som utlovat har jag nu fått svar på ett par andra frågor ställda till polisen. Tyvärr svarade de inte på frågan gällande huruvida polisen gjorde rätt när de tog pengarna från sexsäljaren i UGs dokumentär. Här skrev jag även vad jag ansåg om dokumentären.

I Uppdrag Gransknings dokumentär ”Sugardaddy” ser vi hur polisen beslagtar sexsäljarens pengar med motivering att de skaffats genom brott. Är det verkligen ok?

Som det ser ut (det har förstås klipps); avgör de vilken summa som betalats vid tillfället enbart enligt köparens uppgifter. Är det så det går till?

Jag undrar också hur era rutiner ser ut gällande bemötandet av säljaren; är det bara att ta pengarna och säga ”trevligt att träffas”? Ska säljaren inte informeras om tillgängliga hjälpresurser som finns för sexarbetare? Det jag i huvudsak blev förvånad över gällande detta är att tjejen tydligt var i Sverige på besök och/eller enbart för att sälja sex och kan ha varit i behov av kontakt med relevanta myndigheter. Vid beslaget av pengarna kan hon också fått det svårt att resa hem.

Själva tillslaget är förstås en väldigt jobbig upplevelse och att hon då bara lämnades utan information, vidare hjälp samt pengar hamnade hon högst sannolikt i en svår situation. Hur ser reglerna/riktlinjerna ut för dessa situationer?

Och svaret:

Jag börjar med att säga att jag inte sett programmet du refererar till och kan oavsett det inte kommentera enskilda fall.

Rutiner och arbetssätt kan se olika ut i olika polisregioner och efter omorganisationen med bildandet av Polismyndigheten strävar vi efter ett enhetligt arbetssätt.

Generellt kan sägas att en av polisens uppgifter är att hjälpa någon som utsatts för brott eller bevittnat ett brott.

Den hjälpen kan bestå i att få information om hjälp och stöd som erbjuds brottsoffer och eller personer som bevittnat ett brott.

Beslagsfrågor:

Det är inte ovanligt att förundersökningsledare är på plats och kan fatta beslut, annan polis på plats kan också ha rätt att ta föremål i beslag, se RB 27 kap 4:2.

För närmare förklaring av klagan på beslag hänvisar jag dig till en juristbyrå eller liknande. Se RB 27 kap 5

Hoppas även detta kan vara av intresse eller rent av till nytta.