”My work as a prostitute led me to oppose decriminalisation”

http://www.bbc.com/news/magazine-41349301

En mycket intressant artikel om en kvinnas resa genom sexarbete. Hon vill ju dock inte kalla det just arbete.

Det är smärtsamt att läsa hennes berättelse; där hon utsatts för olika grader av övergrepp, inte bara av kassa sexköpare utan även av de som skulle ha stöttat henne.

Det är frustrerande att branschen är så polariserad; att de allra flesta inte borde syssla med prostitution och hur det, i framförallt de fattigaste länderna, inte finns adekvat stöd.

Ja, det är en smutsig bransch. Många blir utnyttjade, även små barn, och de som är mest utsatta är enkla byten. De som betalar för att utnyttja dem har inte heller någon som helst känsla för människovärde. Många onda som exploaterar de allra svagaste.

I länder där prostitution i princip enbart innebär elände har de gigantiska problem där detta är ett symtom på ett totalt urfuckat system. Definitivt dit våra anti-sexköpsivrare borde ta sig.

Sedan har vi Nya Zeeland; som många legaliseringsförespråkare ser som en förebild. Kanske är det inte så perfekt regulerat?

Nu vill många argumentera att alla mynt har sin baksida för så är det ju. Ingen inbillar sig att det skulle fungera helt utan problematiska arbetsgivare och kunder. Det jag hade hoppats på var ett bättre bemötande från de instanser som ska upprätthålla hälsa och trygghet enligt de riktlinjer som författats i och med lagstiftningen.

Det känns som en nästan omöjlig balans.

Jag kommer snart att publicera ett inlägg om hur MÅNGA kunder resonerar och agerar kring ofrivilliga eller utsatta säljare och, surprise, det är inte positivt. Om vi då ser att många svenska män är i bästa fall likgiltiga inför säljarnas väl och ve; tänk er då hur förjävligt det är i mindre utvecklade länder. Brr.

Jag har läst regeringens handlingsplaner mot prostitution och människohandel men ingenstans ser jag en plan för att utreda hur legislationen kan/borde/ska utformas för att göra livet lättare och tryggare för säljarna. Oavsett om det innebär förbud eller ej. What’s up with that?

Hur ställer jag mig egentligen till det här? Vad tycker jag att man borde göra? Det är så fruktansvärt svårt då det inte finns ens ett 50%-igt bra svar.

Jag läser inte så ofta om prostitution i utlandet, jag orkar liksom inte. Aktivism och whatever känns som ett jävligt struligt och obetalt jobb. Det må låta drygt men det jag försöker göra genom bloggen och kontakten med människor är väl ungefär vad jag pallar med. Det som kändes lite som en käftsmäll var att det just handlade om Nya Zeeland.

Ett snäppet mer tydligt ställningstagande är: prostitution kommer alltid att finnas. Där den gör som ondast är platser där det mesta gör ont men förekommer förstås även där man tror eller anar att samhället kan stötta mer. Det borde finnas vettiga personer med expertis som kan utveckla program där detta kan skötas men istället skjuts det undan eller blir ett verktyg för att stävja omoral.

Nu har ni hur som helst en intressant artikel att läsa och begrunda. Plus lite åsikter skrivna i affekt; och inte så jävla lite heller.

Mvh

Lisa,
Förvirrad
Trött
Ledsen

Kvinnans rätt till sin kropp är absolut. Unless…

Glädjande att en politiker ser hycklandet i feministernas kamp för kvinnors rättigheter. Han ansluter därmed till en försvinnande liten grupp som vågar kritisera dem.

Med risk för att ni som respekterar mig för min aktivism mot sexköpslagen, stigmatisering av sexarbetare och den ständiga svartmålningen av våra kunder – jag orkar inte tjafsa så värst mycket längre. Hittills har jag lyckats få två debattartiklar publicerade: den här repliken till jämställdshetsministern samt denna men de ledde mest till ytterligare gnäll och idiotförklaringar.

Delvis för att jag ser att Sverige har enormt mycket större problem men också för att det känns lönlöst. Jag har sagt det förut och säger det igen: som anonym har jag inte en chans. Om jag inte tar det gigantiska steget och kliver fram som min riktiga person får jag ingen riktig plattform att debattera på. Och som vi vet; utan debatt, ingen förändring.

Nu låter jag som en martyr. Virkat en offerkofta. Den som egentligen inte passar mig.

Men för att utveckla: dyker det upp en debatt som jag realistiskt kan ta så tar jag den. Jag har ju knappast lite att säga om saken. Det är den uppsökande (uppviglande?) debatten där sexarbetare inte tas på allvar som jag valt att lägga ned. DN tyckte att min senaste artikel ”saknade grund”. Får tacka för motiveringen men: va?  Den var inte skriven i affekt (eller; i alla fall inte synlig sådan, det mesta jag skriver är i någon mån i affekt), innehöll inte det skriftspråk ni ofta ser i bloggen och var definitivt inte ogrundad. Det var åsikter baserade på erfarenheter; välskrivet och sammanhängande. Kanske inte låg rätt i tiden eller rådande klimat men jag vill i min självgoda bubbla anta att det berodde på något annat. Cry me a river, right?

”Lalala jag hör dig inte, jag har inte bara rosa glasögon utan även implanterat filtret i mina pupiller!”

Det jag faktiskt KAN göra är att sprida precis det jag skriver här, fastän min publik mest består av redan övertygade. Och att fortsätta hjälpa de sexarbetare och -köpare som av olika anledningar vill ta åt sig av mina råd. Det är ändå inte så illa pinkat, om jag får addera till bubblan nämnd ovan.

På ett personligt plan kan jag fortsätta med mitt egna drama, tills jag någon dag förhoppningsvis tröttnar, och träffa mina kriminella bekantskaper trots att jag aldrig dragits till bad boys.

Moralen flödar

Ska vi börja med att gå igenom senaste resan med GH?

Första kvällen har ni fått läsa om. Sedan fortsatte det: sanslöst, sinnessjukt bra sex.

Blev slickad in i väggen så jag fick hålla i mig i sängstolparna i vårt 1500-talsrum.

Han stannade på en landsväg, gick ur bilen och öppnade min dörr. Drog ned jeansen, kysste mig djupt. Han kom rekordsnabbt (för en gångs skull – den mannen är galet uthållig).

Lata BJs på morgonen, skedsex, annorlunda konstellationer. Jag minns inte när jag fick så bra kuk. Han kändes ännu mer, ännu hårdare.
Plus att vi förstås hade världens äventyr, Lisa-GH style.

Men jag är inte, som vi alla vet, Guds bästa barn. För vad gjorde jag när jag kom hem?

Jo, SAMMA KVÄLL träffade jag William och låg med honom. Inte i närheten lika bra men det finns potential.

Ni får döma mig hur mycket ni vill; jag ska erkänna att jag själv känner mig lite tveksam till mitt beteende. William berättade att han fallit totalt för mig och då tänkte jag bara: ”i morse blev jag råknullad av mitt störda ex och här står du och deklarerar din kärlek för mig”. Kanske skulle vara rättvisast att faktiskt säga just det, så han får avgöra om det är lika bra att tacka för sig och träffa en tjej som har ett uns sexualmoral i kroppen.

Summering:

GH säger att han älskar mig och gör allt för att vi ska fungera igen. William är tokkär och anser troligtvis att vi är väldigt nära på att vara ett par. Sam å andra sidan vill betala mig för att våra möten ska börja inkludera sex igen och jag tycker att det är en jättebra idé.

Kan jag skaffa mig lite jävla ryggrad?